Jeremia 26:1–24
26 I början av Jehojạkims,+ Josịas sons, Judas kungs, regering kom detta ord från Jehova, och det löd:
2 ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Ställ dig på förgården till Jehovas hus+ och tala angående alla Judas städer, som kommer för att böja sig ner i Jehovas hus, alla de ord som jag befaller dig att tala till dem.+ Ta inte bort något ord.+
3 Kanske lyssnar de och vänder om, var och en från sin onda väg,+ och då skall jag känna ånger över den olycka som jag tänker verkställa mot dem på grund av deras onda gärningar.+
4 Och du skall säga till dem: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Om ni inte lyssnar till mig och vandrar efter min lag+ som jag har förelagt er,+
5 inte lyssnar till orden från mina tjänare profeterna, som jag sänder till er, ja, jag stiger upp tidigt och sänder dem, dessa som ni inte har lyssnat till,+
6 då skall jag göra med detta hus som med det i Silo,+ och denna stad skall jag göra till en förbannelse för alla jordens nationer.’”’”+
7 Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i Jehovas hus.+
8 När Jeremia hade slutat att tala allt vad Jehova hade befallt honom att tala till allt folket, då grep prästerna och profeterna och allt folket honom och sade: ”Du skall ovillkorligen dö.+
9 Varför har du profeterat i Jehovas namn och sagt: ’Detta hus skall bli som det i Silo,+ och denna stad skall bli förhärjad, så att den är utan invånare’?” Och allt folket samlade sig så småningom kring Jeremia i Jehovas hus.
10 Med tiden fick Judas furstar höra dessa ord, och de kom då upp från kungens hus till Jehovas hus+ och satte sig i ingången till Jehovas nya port.+
11 Och prästerna och profeterna sade till furstarna och till allt folket: ”Den här mannen förtjänar* en dödsdom,+ för han har profeterat om denna stad, alldeles som ni har hört med era egna öron.”+
12 Då sade Jeremia till alla furstarna och till allt folket: ”Det var Jehova som sände mig att profetera om detta hus och om denna stad alla de ord som ni har hört.+
13 Och nu, bättra er i fråga om era vägar och era gärningar,+ och lyd Jehovas, er Guds, röst, så kommer Jehova att känna ånger över den olycka som han har uttalat mot er.+
14 Och vad mig angår, se, jag är i er hand.+ Gör med mig enligt det som är gott och rätt i era ögon.+
15 Men ni skall i alla händelser veta att om ni dödar mig, är det oskyldigt blod ni drar över er och över denna stad och över hennes invånare,+ ty i sanning, Jehova har sänt mig till er för att tala alla dessa ord för era öron.”+
16 Då sade furstarna+ och allt folket till prästerna och till profeterna: ”Den här mannen förtjänar* inte en dödsdom,+ för det är i Jehovas, vår Guds, namn som han har talat till oss.”+
17 Dessutom stod några* av landets äldste upp och sade till folkets hela församling:+
18 ”Mika*+ från Mọreset*+ profeterade i de dagar då Hiskia*+ var kung i Juda, och han sade då till hela Judas folk: ’Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Sion skall plöjas upp som en åker,+ och Jerusalem skall bli till ruinhögar,+ och Husets berg skall bli till skogklädda höjder.”’+
19 Lät då Hiskia, Judas kung, och alla av Juda döda honom? Fruktade han inte Jehova och sökte blidka Jehovas ansikte,+ så att Jehova slutligen kände ånger över den olycka som han hade uttalat mot dem?+ Men vi håller på att dra en stor olycka över våra själar.*+
20 Det fanns också en annan man* som profeterade i Jehovas namn, Urịja,* son till Semạja* från Kịrjat-Jẹarim.+ Och han profeterade mot denna stad och mot detta land i överensstämmelse med alla Jeremias ord.
21 Och kung Jehojạkim+ och alla hans väldiga män och alla furstarna fick höra hans ord, och kungen började söka tillfälle att döda honom.+ När Urịja fick höra det blev han rädd+ och flydde och kom till Egypten.
22 Men kung Jehojạkim sände några män till Egypten, Ẹlnatan, Akbors son,+ och några andra män tillsammans med honom till Egypten.
23 Och de förde sedan Urịja ut ur Egypten och förde honom till kung Jehojạkim, som därefter slog honom med svärd+ och kastade hans döda kropp på folkets söners begravningsplats.”
24 Men Ạhikams,+ Safans+ sons, hand var med Jeremia, så att man inte gav honom i folkets hand för att låta döda honom.+
Fotnoter
^ El.: ”Till den här mannen hör”. Ordagr.: ”Till den här mannen”. Hebr.: la’ịsh hazzẹh.
^ Se not till v. 11.
^ Ordagr.: ”män”. Hebr.: ’anashịm, plur. av ’ish.
^ ”Mika”, Mmarginal och många hebr. hss; M: ”Mikaja”.
^ ”Mika från Moreset”. El.: ”Morastiten Mika”.
^ ”våra själar”. Hebr.: nafshōthẹ̄nu.
^ ”en annan man”. Hebr.: ’ish.
^ Betyder ”mitt ljus är Jehova”. Hebr.: ’Urijạhu; förekommer bara här och i v. 21, 23.
^ Betyder ”Jehova har hört”. Hebr.: Shema‛jạhu.
