Jeremia 20:1–18
20 Och prästen Pashur, Immers+ son, som också var överuppsyningsman i Jehovas hus,+ hörde Jeremia profetera dessa ord.
2 Därpå slog Pashur profeten Jeremia+ och satte honom i stocken+ som var i Övre Benjaminsporten, vilken var i Jehovas hus.
3 Men följande dag släppte Pashur Jeremia lös ur stocken,+ och Jeremia sade nu till honom:
”Jehova har gett dig namnet,+ inte Pashur,* utan ’Förskräckelse från alla håll’.*+
4 Ty detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag gör dig till en förskräckelse för dig själv och för alla som älskar dig,* och de skall falla för sina fienders svärd+ medan dina ögon ser på;+ och hela Juda skall jag ge i Babylons kungs hand, och han skall föra dem i landsflykt till Babylon och slå dem med svärd.+
5 Och jag skall prisge allt som lagrats upp i denna stad och all dess avkastning och alla dess dyrbarheter; och Judas kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand.+ Och de skall plundra dem och ta dem och föra dem till Babylon.*+
6 Och du, Pashur, och alla invånarna i ditt hus, ni kommer att gå i fångenskap;+ och till Babylon skall du komma, och där skall du dö, och där skall du begravas tillsammans med alla som älskar dig,+ därför att du har profeterat lögn för dem.’”+
7 Du har narrat mig, Jehova, och så lät jag mig narras. Du brukade din styrka mot mig, och så fick du övertaget.+ Jag blev till åtlöje hela dagen; alla hånar mig.+
8 Ty så ofta jag talar ropar jag högt. Våld och skövling ropar jag ut.+ Ty Jehovas ord vållade mig spott och spe hela dagen.+
9 Och jag sade: ”Jag skall inte nämna honom, och jag skall inte mer tala i hans namn.”+ Men i mitt hjärta blev det som en brinnande eld, instängd i benen i min kropp; och jag blev trött av att hålla igen, och jag förmådde inte uthärda det.*+
10 Ty jag hörde många tala illa om mig.+ Det var förskräckelse från alla håll.* ”Tala ut, så att vi kan tala ut om honom.”+ Varje dödlig människa som hälsar mig med ”Frid!”* vaktar på att jag skall halta:+ ”Kanske låter han sig narras,+ så att vi kan få övertaget över honom och ta hämnd på honom.”
11 Men Jehova var med mig+ som en väldig man som injagar skräck.+ Därför skall just de som förföljer mig snava och inte få övertaget.+ De skall få stå med stor skam, ty de kommer inte att ha haft någon framgång. Deras förödmjukelse, som består till oöverskådlig tid, skall inte glömmas.+
12 Men du, härarnas Jehova, prövar den rättfärdige;+ du ser njurarna* och hjärtat.+ Må jag få se din hämnd på dem,+ ty för dig har jag uppenbarat min rättssak.+
13 Sjung till Jehovas ära! Lovprisa Jehova! Ty han befriar den fattiges själ ur ogärningsmännens hand.+
14 Förbannad vare den dag på vilken jag föddes! Må den dag då min mor födde mig inte bli välsignad!+
15 Förbannad vare den man* som bar fram goda nyheter till min far och sade: ”Det har fötts en son åt dig, ett gossebarn!” Han fick honom verkligen att glädja sig.+
16 Och den mannen skall bli lik städer som Jehova har omstörtat, utan att Han har känt någon ånger.+ Och han skall höra ett klagoskri om morgonen och en larmsignal vid middagstiden.+
17 Varför lät han mig inte bara dö i moderlivet, så att min mor fick bli min gravplats och hennes moderliv vara havande till oöverskådlig tid?+
18 Varför har jag kommit ut ur moderlivet+ för att få se hårt arbete och bedrövelse+ och för att mina dagar skulle nå sitt slut i skam?+
Fotnoter
^ ”Pashur”. Namnet (hebr.: Pashchụr) betyder enl. den judisk-arameiska härledningen: ”Vad som är kvar runt omkring” (hebr.: pash, ”det är kvar”, och sechọ̄r, ”runt omkring”).
^ ”Förskräckelse från alla håll”. El.: ”Magor-Missabib”. Hebr.: Maghọ̄r Missavịv.
^ El.: ”alla dina vänner”.
^ ”Babylon”, LXXVg; MTSy: ”Babel”.
^ ”uthärda det”, i överensstämmelse med LXXVg.
^ ”förskräckelse från alla håll”. Hebr.: maghọ̄r missavịv. Jfr not till v. 3, ”Förskräckelse från alla håll”.
^ Ordagr.: ”Varje dödlig människa [hebr.: ’enọ̄sh] av min frid”.
^ ”den man”. Hebr.: ha’ịsh.
