Jeremia 2:1–37
2 Och Jehovas ord kom till mig,+ och det löd:
2 ”Gå* och ropa för Jerusalems öron och säg: ’Detta är vad Jehova har sagt:+ ”Jag kommer ihåg dig,* din lojala kärlek* i ungdomen,+ hur du älskade mig under din trolovningstid,+ hur du vandrade efter mig i vildmarken, i ett land där man inte sår.+
3 Israel var något heligt* för Jehova,+ den första avkastningen åt honom.”’*+ ’Alla som förtär honom skall dra skuld över sig.+ Olycka skall komma över dem’, löd Jehovas uttalande.”+
4 Hör Jehovas ord, Jakobs hus,+ och alla ni släkter av Israels hus.+
5 Detta är vad Jehova har sagt: ”Vad fann era fäder hos mig som var orätt,+ eftersom de kom långt bort från mig+ och fortsatte att vandra efter den tomma avguden+ och själva blev tomma?+
6 Och de sade inte: ’Var är Jehova, han som förde oss upp från Egyptens land,+ han som ledde oss genom vildmarken, genom ökenslätternas+ och groparnas land, genom torkans+ och den djupa skuggans* land,+ genom ett land där ingen* drar fram och där ingen människa* bor?’
7 Och så småningom förde jag er till ett land med fruktträdgårdar, för att ni skulle äta dess frukt och dess goda ting.+ Men ni kom dit och orenade mitt land; och min arvedel gjorde ni till något avskyvärt.+
8 Inte ens prästerna sade: ’Var är Jehova?’+ Och de som hade lagen om hand kände mig inte;+ och herdarna begick överträdelse* mot mig,+ och profeterna profeterade i Baals namn,+ och de vandrade efter dem som inte kunde vara till någon nytta.+
9 ’Därför skall jag ytterligare gå till rätta med er’,+ lyder Jehovas uttalande, ’och med era sonsöner skall jag gå till rätta.’+
10 ’Men dra över till Kittims+ kustländer* och se. Ja, sänd bud till Kedar,+ och var särskilt uppmärksamma och se om något sådant har hänt.+
11 Har en nation bytt ut sina gudar,+ ja mot dem som inte är några gudar?*+ Men mitt folk har bytt ut min* härlighet mot det som inte kan vara till någon nytta.+
12 Stirra i förundran på detta, du himmel; och rys av stor fasa’,* lyder Jehovas uttalande,+
13 ’ty två onda ting har mitt folk gjort: Mig har de övergett,+ källan med levande vatten,+ för att hugga ut åt sig cisterner, spruckna cisterner, som inte kan hålla vatten.’
14 ’Är Israel en tjänare*+ eller en slav född i huset? Varför har han blivit till plundring?
15 Mot honom ryter manprydda unga lejon;+ de har låtit höra sin röst.+ Och de gör hans land till något man häpnar över. Hans städer har satts i brand, så att ingen bor där.+
16 Till och med Nofs*+ och Tạchpanches*+ söner avbetade din hjässa.+
17 Är inte detta vad du vållade dig själv genom att du övergav Jehova, din Gud,+ under den tid då han ledde dig på vägen?+
18 Och nu, vad har du att göra på vägen till Egypten+ för att dricka Sihors* vatten?+ Och vad har du att göra på vägen till Assyrien+ för att dricka Flodens* vatten?
19 Din ondska borde tukta dig,+ och dina trolösa handlingar borde tillrättavisa dig.+ Vet då och se att det är något ont och bittert+ att du överger Jehova, din Gud, och ingen skräck för mig har fallit över dig’,+ lyder den suveräne+ Herrens, härarnas Jehovas, uttalande.
20 ’Ty för länge sedan bröt jag ditt ok i stycken;+ jag slet sönder dina band. Men du sade: ”Jag vill inte tjäna”, ty på varje hög kulle och under varje frodigt träd+ låg du och skrevade+ och prostituerade dig.*+
21 Och jag hade planterat dig som en ädel röd vinstock,+ av helt och hållet äkta slag.* Hur har du då kunnat förvandlas för mig till degenererade skott av en främmande* vinstock?’+
22 ’Men även om du skulle tvätta dig med alkali och ta dig stora mängder lut,+ skulle din missgärning dock vara en fläck inför mig’,+ lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande.
23 Hur kan du säga: ’Jag har inte orenat mig.+ Jag har inte vandrat efter baalsgudarna’?*+ Se på din väg i dalen.+ Betänk vad du har gjort. Ett ystert ungt kamelsto, som planlöst löper hit och dit på sina vägar;
24 en zebra,+ som är van vid vildmarken, som i sin själs begär snappar efter vinden;*+ vem kan driva henne tillbaka i hennes parningstid? Ingen som söker henne behöver löpa sig trött. I hennes månad kommer de att finna henne.
25 Avhåll din fot från att bli barfota och din strupe från att bli törstig.+ Men du sade: ’Det är lönlöst!+ Nej! Utan jag har förälskat mig i främlingar,+ och efter dem vill jag vandra.’+
26 Liksom en tjuv står med skam när han ertappas, så skall de som är av Israels hus känna skam,+ de, deras kungar, deras furstar och deras präster och deras profeter.+
27 De säger till ett träd: ’Du är min far’+ och till en sten: ’Det var du som födde mig.’ Men mot mig har de vänt ryggen och inte ansiktet.+ Och i sin olyckas tid skall de säga: ’Res dig och rädda oss!’+
28 Men var är dina gudar,* som du har gjort dig?+ Må de resa sig, om de kan rädda dig i din olyckas tid.+ Ty så många som dina städer är, så många har dina gudar blivit, Juda.+
29 ’Varför fortsätter ni att tvista med mig?+ Varför har ni allesammans begått överträdelse mot mig?’+ lyder Jehovas uttalande.
30 Förgäves har jag slagit era söner.+ Ingen tuktan tog de emot.+ Ert svärd har förtärt era profeter, likt ett lejon som vållar fördärv.+
31 Ni som tillhör denna generation, se själva Jehovas ord.+
Har jag blivit till en vildmark för Israel+ eller till ett beckmörkt land? Varför har mitt folk sagt: ’Vi har strövat fritt. Vi kommer inte mer till dig’?+
32 Kan en jungfru glömma sina smycken, en brud sina bröstband? Och likväl har de, mitt eget folk, glömt mig i oräkneliga dagar.+
33 Varför, du kvinna, gör du din* väg bättre för att söka kärlek? Därför har du också lärt dina vägar onda ting.+
34 Ja, på dina mantelflikar* har spår av blod* från fattiga, oskyldiga själar*+ blivit funna.+ Inte vid inbrott fann jag dem, utan de är på alla dessa.+
35 Men du säger: ’Jag är oskyldig. Säkert har hans vrede vänt sig ifrån mig.’+
Se, jag inleder en rättstvist med dig, eftersom du säger: ’Jag har inte syndat.’+
36 Varför anser du det vara något mycket obetydligt att ändra din väg?+ Även på grund av Egypten skall du få skämmas,+ liksom du fick skämmas på grund av Assyrien.+
37 Också av den orsaken skall du dra ut med händerna på huvudet,+ eftersom Jehova har förkastat dem du satte din lit till, och du skall inte ha någon framgång genom dem.”
Fotnoter
^ ”Gå”. Ordagr.: ”Ett gående”. Verbformen i hebr. är en infinitivus absolutus, som inte anger vare sig tid el. person.
^ ”dig”, fem. i hebr.; riktat till ”Jerusalem”.
^ ”lojala kärlek”. El.: ”hängivenhet”. Hebr.: chẹsedh.
^ ”något heligt”. El.: ”helighet”. Hebr.: qọdhesh.
^ El.: ”det första (förstlingsfrukten) av hans avkastning (skörd)”.
^ El.: ”och dödsskuggans”.
^ ”ingen”. Ordagr.: ”inte en man”. Hebr.: lo’ ... ’ish.
^ El.: ”jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
^ El.: ”gjorde uppror”.
^ El.: ”öar”.
^ ”inte är några gudar”. Hebr.: lo’ ’elohịm.
^ ”min”, i den ursprungliga hebr. texten; MLXXSyVg: ”sin”. En av soferims (de skriftlärdas) 18 texträttelser. De gjorde ändringen på grund av missriktad vördnad för Jehova Gud. Se Tillägg 2B.
^ ”av stor fasa”, genom en texträttelse; M: ”bli mycket förhärjad (torr, avsvedd)”.
^ El.: ”Är Israel en slav”. Hebr.: ha‛ẹvedh Jisra’ẹl.
^ ”Memfis”, LXXVg.
^ ”Tachpanches”, Mmarginal.
^ Dvs. Eufrats.
^ El.: ”och bedrev otukt”.
^ Ordagr.: ”säd”.
^ El.: ”utländsk”.
^ El.: ”baalsbilderna (bilderna av Baal)”. Hebr.: habBe‛alịm, ”baalerna”.
^ ”dina gudar”. Hebr.: ’elohẹjkha, plur. av ’elọ̄ah, med ẹjkha, ”dina”, mask. i hebr.; riktat till ”Juda”.
^ ”din”, fem. i hebr.; riktat till Jerusalem el. Sion.
^ ”dina mantelflikar (din mantelfåll)”, MVg; LXXSy: ”dina händer”.
^ ”spår av blod”. LXX: ”blod [plur.]”. Ordagr.: ”blod [sing.]”, i M, men det hebr. verbet för ”har ... blivit funna” och det efterföljande hebr. pronominalsuffixet för ”dem” är plur.
^ ”själar”. Hebr.: nafshọ̄th; grek.: psykhọ̄n; lat.: animạrum. Se Tillägg 4A.
