Jeremia 1:1–19
1 Orden av Jeremia,*+ Hilkịas* son, en av prästerna som var i Ạnatot+ i Benjamins land;+
2 till honom kom Jehovas ord i de dagar då Josịa,+ Amons+ son, var kung i Juda, i trettonde året av hans regering.+
3 Och det fortsatte att komma i de dagar då Jehojạkim,+ Josịas son, var kung i Juda, intill fullbordandet av Sidkịas,* Josịas sons, Judas kungs, elfte år,+ till dess Jerusalem gick i landsflykt i femte månaden.+
4 Alltså kom Jehovas ord till mig, och det löd:
5 ”Innan jag formade dig i moderlivet+ kände jag dig,+ och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig.+ Till profet för nationerna gjorde jag dig.”
6 Men jag sade: ”Ack, suveräne Herre Jehova! Se, jag förstår ju inte att tala,+ för jag är bara en pojke.”*+
7 Och Jehova sade vidare till mig: ”Säg inte: ’Jag är bara en pojke’, utan till alla som jag sänder dig till skall du gå, och allt som jag befaller dig skall du tala.+
8 Var inte rädd för dem,*+ för ’jag är med dig för att befria dig’,+ lyder Jehovas uttalande.”
9 Då sträckte Jehova ut sin hand och lät den röra vid min mun.+ Och Jehova sade till mig: ”Se, jag har lagt mina ord i din mun.+
10 Se, jag har denna dag satt dig över nationerna och över kungarikena,+ till att rycka upp och bryta ner och tillintetgöra och riva ner,+ bygga och plantera.”+
11 Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd: ”Vad ser du, Jeremia?”
Då sade jag: ”Ett sidoskott* av ett mandelträd,* det är vad jag ser.”
12 Och Jehova sade vidare till mig: ”Du har sett rätt, för jag håller mig vaken* beträffande mitt ord för att fullgöra det.”+
13 Och Jehovas ord kom till mig för andra gången, och det löd: ”Vad ser du?”
Då sade jag: ”En upphettad* gryta med vid öppning, det är vad jag ser, och dess öppning* är vänd bort från norr.”
14 Då sade Jehova till mig: ”Från norr skall olyckan släppas lös mot alla landets invånare.+
15 Ty ’se, jag kallar på alla släkter i kungarikena i norr’, lyder Jehovas uttalande;+ ’och de skall komma och ställa var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar+ och mot alla hennes murar runt omkring och mot alla städer i Juda.+
16 Och jag skall uttala mina domar mot dem över all deras ondska,+ eftersom de har övergett mig+ och frambär rökoffer åt andra gudar*+ och böjer sig ner för sina händers verk.’+
17 Och du skall binda något om dina höfter,+ och du skall resa dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Låt dig inte slås med förfäran för dem,+ för att jag inte skall slå dig med förfäran inför dem.
18 Men jag, se, jag gör dig i dag till en befäst stad och till en järnpelare och till kopparmurar+ mot hela landet,+ mot Judas kungar, mot hennes furstar, mot hennes präster och mot landets folk.*+
19 Och de skall strida mot dig, men de skall inte få övertaget över dig,+ ty ’jag är med dig’,+ lyder Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.”+
Fotnoter
^ Hilkia betyder ”min andel (del) är Jehova”. Hebr.: Chilqijạhu.
^ Betyder ”Jehova upphöjer” el. ”Jehova löser [troligen från moderlivet]”. Hebr.: Jirmejạhu.
^ Sidkia betyder ”Jehova är rättfärdighet”. Hebr.: Tsidhqijạhu.
^ El.: ”en ung man”. Hebr.: nạ‛ar.
^ Ordagr.: ”för deras ansikten”.
^ ”Ett sidoskott”. El.: ”En stav (käpp)”. Jfr 1Sa 17:40, 43.
^ ”ett mandelträd”. Hebr.: shaqẹdh, ”den som vaknar”; ett av de första träd som blommar på våren.
^ ”håller mig vaken”. Hebr.: shoqẹdh, en ordlek på shaqẹdh i v. 11.
^ ”upphettad”. Ordagr.: ”[gryta ...] som det blåses på”. Hebr.: nafụach, av nafạch, ett verb som används om att blåsa på elden under en gryta el. i en smältugn.
^ ”åt ... gudar”. Hebr.: le’lohịm.
^ ”och mot landets folk”. Hebr.: ule‛ạm ha’ạrets. Senare använt som ett uttryck för förakt och ringaktning. Jfr Joh 7:47–49.
