Ordspråksboken 26:1–28
26 Som snö om sommaren och som regn i skördetiden,+ lika illa passar ära för den enfaldige.+
2 Liksom en fågel har orsak att fly och en svala att flyga, så kommer inte heller en förbannelse utan verklig orsak.+
3 Piskan är för hästen,+ betslet+ för åsnan och käppen för de enfaldigas rygg.+
4 Svara inte den enfaldige efter hans dårskap, för då kan du själv bli likadan.+
5 Svara den enfaldige efter hans dårskap, annars kan han bli vis i sina egna ögon.+
6 Den som anförtror en sak i den enfaldiges hand lemlästar sina fötter och får dricka våld.+
7 Har den ofärdiges ben hämtat upp vatten? Då finns det ett ordspråk i de enfaldigas mun.+
8 Som den som gömmer en sten i en stenhög, så är den som ger ära åt den enfaldige.+
9 Som törnigt ogräs som har kommit i en drinkares hand, så är ett ordspråk i de enfaldigas mun.+
10 Som en bågskytt som genomborrar allt är den som lejer en enfaldig+ eller den som lejer förbipasserande.
11 Lik en hund som vänder åter till sin spya upprepar den enfaldige sin dårskap.+
12 Har du sett en man som är vis i sina egna ögon?+ Det är mer hopp om den enfaldige+ än om honom.
13 Den late säger: ”Det är ett ungt lejon på vägen, ett lejon på torget.”+
14 Dörren vänder sig på sin tapp och den late på sin vilobädd.+
15 Den late sticker handen i gästabudsskålen; han är för trött för att föra den tillbaka till munnen.+
16 Den late är i sina egna ögon+ visare än sju som ger ett förnuftigt svar.
17 Som en som griper en hund i öronen är en förbipasserande som blir förgrymmad över en tvist som inte angår honom.+
18 Lik en vansinnig som slungar ut brandfacklor,+ pilar och död,
19 så är den man som lurar sin medmänniska och sedan säger: ”Jag skämtade ju bara!”+
20 Där det inte finns någon ved slocknar elden, och där det inte finns någon baktalare upphör stridigheterna.+
21 Träkol för glöden och ved för elden och en stridslysten man för att ett gräl+ skall blossa upp.
22 Baktalarens ord är som läckerheter,* som sjunker ner i magens innersta.+
23 Som silverglasyr på en lerskärva är glödande läppar och ett ont hjärta.+
24 Den som är hatisk förställer sig med sina läppar, men i sitt inre gömmer han svek.+
25 Även om han gör sin röst behaglig,+ så tro honom inte,+ ty det är sju avskyvärdheter+ i hans hjärta.
26 Hat täcks över med bedrägeri. Hans ondska avtäcks i församlingen.+
27 Den som gräver en grop faller själv däri,+ och den som vältrar bort en sten, mot honom vänder den tillbaka.+
28 En falsk tunga hatar dem som den krossar,+ och en smickrande* mun vållar fall.+
