Ordspråksboken 21:1–31
21 En kungs hjärta är som vattenströmmar i Jehovas hand.+ Han leder det vart han vill.+
2 En mans alla vägar är rätta i hans egna ögon,+ men Jehova bedömer hjärtat.+
3 Att man utövar rättfärdighet och rätt, det föredrar Jehova framför slaktoffer.+
4 Högmodiga ögon och ett arrogant hjärta,+ de ondskefullas lampa, är synd.*+
5 Den flitiges planer leder till vinning,+ lika säkert som att allt hastverk leder till armod.+
6 Att förvärva skatter genom falsk tunga är en flyktig dunst+ för dem som söker döden.+
7 De ondskefulla släpas bort av sin egen skövling,+ ty de har vägrat att göra det rätta.+
8 En man, ja en främling, följer en krokig väg,*+ men den rene är rättrådig i sina handlingar.+
9 Bättre bo i ett hörn på taket+ än dela hus med en stridslysten hustru.+
10 Den gudlöses själ har begär till det som är ont;+ hans medmänniska finner ingen nåd i hans ögon.+
11 När den hånfulle döms till böter blir den oerfarne vis;+ och när man ger den vise insikt får han kunskap.*+
12 Den Rättfärdige ger akt på* den ondskefulles hus;+ han störtar omkull de ondskefulla till deras olycka.+
13 Den som täpper till sitt öra för den ringes klagoskri,+ han skall också själv ropa utan att få svar.+
14 En gåva i hemlighet dämpar vrede+ och mutor i barmen+ starkt raseri.
15 Det är en glädje för den rättfärdige att göra det som är rätt,+ men något förskräckligt väntar dem som gör det som är skadligt.+
16 En människa* som irrar bort från insiktens väg+ skall vila i församlingen av dem som är kraftlösa i döden.*+
17 Den som älskar förlustelser blir en armodets man;+ den som älskar vin och olja blir inte rik.+
18 Den ondskefulle är en lösen för den rättfärdige,+ och förrädaren träder i de rättrådigas ställe.+
19 Bättre bo i ett vildmarksland än tillsammans med en stridslysten hustru och känna grämelse.+
20 Där den vise bor finns en åtråvärd skatt och olja,+ men en enfaldig människa uppslukar det.+
21 Den som jagar efter rättfärdighet+ och kärleksfull omtanke finner liv, rättfärdighet och ära.+
22 Den vise stormar en stad av väldiga män, och han störtar ner dess starka tillförsikt.+
23 Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sin själ för svårigheter.+
24 Förmäten, självsäker skrävlare är namnet på den som handlar i förmätenhetens förgrymmelse.+
25 Den lates begär sänder honom i döden, ty hans händer vägrar att arbeta.+
26 Hela dagen visar han sitt starka begär, men den rättfärdige ger och snålar inte.+
27 De ondskefullas slaktoffer är avskyvärt;+ hur mycket mer då när det frambärs med tygellöshet!+
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås,+ men den man som lyssnar får alltid tala.+
29 En ondskefull man sätter upp en fräck min,+ men den rättrådige gör sina vägar fasta.+
30 Det finns ingen vishet, inte heller någon urskillningsförmåga, inte heller något råd i opposition mot Jehova.+
31 Hästen rustas för stridens dag,+ men räddningen tillhör Jehova.+
Fotnoter
^ ”är synd”. El.: ”är vad de föredrar framför syndoffer”.
^ El.: ”En mans, ja en främlings, väg är krokig”; el.: ”En mans väg är krokig och främmande (märklig)”.
^ ”och genom att handla med insikt får den vise kunskap”, T.
^ El.: ”handlar med insikt gentemot”.
^ El.: ”En jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
^ El.: ”[av] de livlösa”. Hebr.: refa’ịm; TSy: ”jordens söner”; LXXVg: ”jättarna”.
