1 Samuelsboken 6:1–21
6 När Jehovas ark+ hade befunnit sig på filistéernas område i sju månader,*
2 kallade filistéerna till sig prästerna och spåmännen+ och sade: ”Vad skall vi göra med Jehovas ark? Låt oss veta vad vi skall skicka i väg den med till dess plats.”
3 Då sade de: ”Om ni skickar i väg Israels Guds ark, så skicka inte i väg den utan offergåva, för ni skall ovillkorligen ge honom ett skuldoffer i gengäld.+ Då blir ni botade, och ni får veta varför hans hand inte viker ifrån er.”
4 Då sade de: ”Vad för ett skuldoffer skall vi ge honom i gengäld?” De sade då: ”Efter antalet av filistéernas axelfurstar:+ fem hemorrojder av guld och fem springråttor* av guld, ty ni alla* och era axelfurstar har samma hemsökelse.*
5 Och ni skall göra avbildningar av era hemorrojder och avbildningar av era springråttor+ som fördärvar landet, och ni skall ge ära+ åt Israels Gud. Kanske han då lättar sin hand och tar den bort från er och er gud och ert land.+
6 Ja, varför skulle ni göra ert hjärta oemottagligt, så som Egypten och farao gjorde sitt hjärta oemottagligt?+ Var det inte så snart Han behandlade dem strängt+ som de skickade i väg dem och de drog bort?+
7 Och nu, ta och gör en ny vagn,+ och ta två kor som ger di och som man inte har lagt något ok på,+ och spänn korna för vagnen och låt deras kalvar* som följer dem återvända hem.
8 Och ta Jehovas ark och ställ den på vagnen, och lägg guldföremålen,+ som ni ger honom i gengäld som skuldoffer,+ i ett skrin vid sidan av den. Skicka så i väg den och låt den ge sig av.
9 Och se efter: om den går vägen upp till sitt område, till Bet-Semes,+ är det han som har gjort oss detta stora onda; men om inte, då vet vi att det inte var hans hand som rörde oss; det som hände oss var en tillfällighet.”+
10 Och männen gjorde så. De tog alltså två kor som gav di och spände dem för vagnen, och deras kalvar stängde de in hemma.
11 Sedan satte de Jehovas ark på vagnen,+ och även skrinet och springråttorna av guld och avbildningarna av sina hemorrojder.*
12 Och korna gick rakt fram* på vägen till Bet-Semes.+ De gick på en och samma landsväg och råmade medan de gick,* och de vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster. Hela tiden gick filistéernas axelfurstar+ efter dem ända till Bet-Semes gräns.
13 Och folk från Bet-Semes höll på att skörda veteskörden+ på lågslätten. När de lyfte upp sina ögon fick de syn på arken, och de gladde sig över att se den.
14 Och vagnen kom in på betsemesiten Josuas åker och blev stående där, och där var en stor sten. De klöv nu sönder trävirket från vagnen, och korna+ offrade de som brännoffer åt Jehova.+
15 Och leviterna+ tog ner Jehovas ark och skrinet som var tillsammans med den, i vilket guldföremålen var, och de satte sedan detta på den stora stenen. Och männen från Bet-Semes+ offrade brännoffer, och de fortsatte att frambära slaktoffer åt Jehova den dagen.
16 Och filistéernas fem axelfurstar+ såg det och gav sig i väg tillbaka till Ekron den dagen.
17 Detta är nu de hemorrojder av guld som filistéerna gav Jehova i gengäld som skuldoffer:+ en för Ashdod,+ en för Gaza,+ en för Ạshkelon,+ en för Gat,+ en för Ekron.+
18 Och springråttorna av guld motsvarade antalet av alla filistéernas städer, som tillhörde de fem axelfurstarna, från de befästa städerna till byarna på öppna landet.
Och den stora stenen,* som de lät Jehovas ark vila på, står som ett vittne* ända till denna dag på betsemesiten Josuas åker.
19 Och han slog sedan ihjäl männen i Bet-Semes,*+ därför att de hade sett på Jehovas ark. Så slog han då ihjäl bland folket sjuttio män, femtio tusen män;* och folket sörjde, därför att Jehova hade riktat ett hårt slag mot folket.+
20 Vidare sade männen i Bet-Semes: ”Vem kan bestå inför Jehova, denne helige Gud,+ och till vem skall han dra bort ifrån oss?”+
21 Slutligen sände de budbärare till invånarna i Kịrjat-Jẹarim+ och lät säga: ”Filistéerna har skickat tillbaka Jehovas ark. Kom ner hit och hämta upp den till er.”+
Fotnoter
^ LXX tillägger: ”och deras land vimlade av möss”.
^ El.: ”ökenspringråttor”. Gnagare som har långa bakben och därför väl utvecklad hoppförmåga.
^ ”ni alla”, T och 8 hebr. hss; LXXSy: ”ni”.
^ Ordagr.: ”har en enda hemsökelse”.
^ Ordagr.: ”deras söner”.
^ ”hemorrojder”, 18 hebr. hss, i överensstämmelse med v. 5; M: ”svulster”.
^ ”och råmade medan de gick”. I hebr. står de båda verben i infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
^ Ordagr.: ”Och korna var raka (gick rakt)”.
^ ”den stora stenen”, TLXX och 3 hebr. hss; SyVg: ”det stora Abel”, i överensstämmelse med M, som har ’Avẹl, ”Abel”, och inte ’ẹven, ”sten”.
^ ”Och ... står som ett vittne”. El.: ”Och ... står fortfarande”, med en annan vokalisation; M: ”och ända till ...”.
^ ”Och han slog sedan ihjäl männen i Bet-Semes”, M(Sy)Vg; LXX: ”Och Jekonjas söner var inte nöjda med (glada över) männen från Bet-Semes”, el.: ”Och bland männen från Bet-Semes tog Jekonjas söner inte emot den med glädje”.
^ ”sjuttio män, femtio tusen män”. I M är orden för ”femtio tusen män” inte förbundna med orden för ”sjuttio män” genom konjunktionen waw, ”och”, så som tal är skrivna på andra ställen, t.ex. i 4Mo 1:21–46. Det kan tyda på att ”femtio tusen män” är ett tillägg till den ursprungliga texten. Sy: ”Och Jehova slog ihjäl bland folket fem tusen och sjuttio män”; den arabiska övers. har liknande lydelse. TJ: ”Och han slog ihjäl sjuttio män av folkets äldste och femtio tusen av församlingen”; LXX: ”Och han slog ihjäl sjuttio män av dem och femtio tusen av männen”; Josephus (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], VI, 16 [i, 4]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 455) säger inget om 50 000 utan nämner bara att 70 män blev dräpta.
