1, 2. Varför har många människor tappat respekten för lagen, men vilken syn kan vi få på Guds lagar?

 ”RÄTTSTVISTER är som en bottenlös avgrund, som uppslukar allt.” De orden kunde man läsa i en bok som gavs ut 1712. Författaren kritiserade ett rättssystem där processer ibland kunde pågå i åratal och ruinera dem som försökte få rättvisa. I många länder är rättsväsendet så komplicerat, så fullt av orättvisor och fördomar och så inkonsekvent att många har tappat respekten för lagen.

² Tänk då i stället på följande ord som skrevs för omkring 2 700 år sedan: ”Vad jag älskar din lag!” (Psalm 119:97) Varför kände psalmisten så starkt för en lag? Jo, därför att den lag han tänkte på kom från Jehova och inte från människor. Om du studerar Jehovas lagar kan du också känna som psalmisten. Det kan ge dig en inblick i hur han som har den starkaste rättskänslan i universum tänker.

3, 4. Hur har Jehova visat att han är en lagstiftare?

³ ”Det finns bara en lagstiftare och domare”, säger Bibeln. (Jakob 4:12) Ja, Jehova är den ende som har rätten att stifta lagar för allt som han har skapat. Till och med planeternas och stjärnornas rörelser styrs av ”himlens lagar”, som han har stiftat. (Job 38:33) Alla Jehovas heliga änglar följer också hans lagar. De har alla fått olika uppgifter och roller. (Psalm 104:4; Hebréerna 1:7, 14)

⁴ Jehova har också gett mänskligheten lagar. Vi har alla ett samvete, som återspeglar Jehovas känsla för rättvisa. Samvetet är som en slags inre lag som kan hjälpa oss att  skilja mellan rätt och fel. (Romarna 2:14) Eftersom Adam och Eva hade fått ett fullkomligt samvete, behövde de inte så många lagar. (1 Moseboken 2:15–17) Ofullkomliga människor däremot behöver fler lagar för att kunna göra Guds vilja. Patriarkerna Noa, Abraham och Jakob fick lagar från Jehova, och de förmedlade dessa till sina familjer. (1 Moseboken 6:22; 9:3–6; 18:19; 26:4, 5) Jehova blev en lagstiftare på ett helt nytt sätt när han gav Israels nation en lagsamling genom Mose. Den lagsamlingen ger oss en god inblick i Jehovas känsla för rättvisa.

5. Varför var inte den mosaiska lagen en otymplig och komplicerad samling lagar?

⁵ Många verkar tro att den mosaiska lagen är en otymplig och komplicerad samling lagar. Men så är det inte. Hela lagsamlingen innehåller lite mer än 600 lagar. Det låter kanske mycket, men tänk på det här: Vid slutet av 1900-talet omfattade lagböckerna med USA:s federala lagar över 150 000 sidor. Och vartannat år läggs det till över 600 lagar! Så om man bara tänker på mängden lagar, innehåller den mosaiska lagen få lagar jämfört med alla lagar som människan har stiftat. Och ändå vägledde Guds lag israeliterna på områden i livet som nutida lagar inte ens tar upp. Vi ska se på några sådana exempel.

6, 7. a) Hur skiljer sig den mosaiska lagen från alla andra lagsamlingar, och vilket är det största budet i den lagen? b) Hur kunde israeliterna visa att de respekterade Jehovas ställning?

⁶ Lagen betonade att Jehova är den högste. Den mosaiska lagen går därför inte att jämföra med någon annan lagsamling. Det största budet i lagen var detta: ”Lyssna, Israel: Jehova, vår Gud, är en enda Jehova. Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och med hela din styrka.” Hur skulle Guds folk visa sin kärlek till  honom? Genom att tjäna honom och se honom som den högste. (5 Moseboken 6:4, 5; 11:13)

⁷ En israelit visade att han erkände Jehovas ställning genom att underordna sig auktoriteter. Föräldrar, hövdingar, domare, präster och kungen representerade alla Jehova. När någon gjorde uppror mot någon av dem såg Jehova det som ett uppror mot honom själv. Men Jehova blev väldigt arg när de som representerade honom behandlade andra orättvist eller arrogant. (2 Moseboken 20:12; 22:28; 5 Moseboken 1:16, 17; 17:8–20; 19:16, 17) Båda parter var därför skyldiga att respektera Jehovas ställning som den högste.

8. Hur upprätthöll lagen Jehovas normer för helighet?

⁸ Lagen upprätthöll Jehovas normer för helighet. Orden ”helig” och ”helighet” förekommer över 280 gånger i den mosaiska lagen. Lagen hjälpte Guds folk att skilja mellan det som var rent och det som var orent. Den nämner omkring 70 olika saker som kunde göra att en israelit blev oren och inte fick tillbe Jehova tillsammans med andra. Lagen innehöll anvisningar om sådant som personlig hygien, kosthållning och avfallshantering. Sådana lagar var naturligtvis till stor nytta för hälsan. a Men de hade också ett högre syfte. De skulle hjälpa folket att göra det som var rätt i Jehovas ögon och att hålla sig långt borta från de vidriga saker som folken runt omkring dem gjorde. Vi kan se på ett exempel.

9, 10. Vilka lagar om sex och barnafödande fick israeliterna, och hur var sådana lagar till nytta?

⁹ Lagen förklarade att man blev oren en period om man  hade sex, även om det var ett gift par, eller födde barn. (3 Moseboken 12:2–4; 15:16–18) Dessa lagar betydde inte att det var fel att gifta personer hade sex eller att de skaffade barn. Det är rena gåvor från Gud. (1 Moseboken 1:28; 2:18–25) Jehova gav de här lagarna för att hjälpa folket att vara rena och hålla sig borta från falsk religion. Det är värt att lägga märke till att nationerna runt omkring Israel ofta lät sex och fruktbarhetsriter ingå i sin tillbedjan. I kanaaneisk religion ingick manlig och kvinnlig prostitution, vilket ledde till ett stort moraliskt förfall. Lagen däremot gjorde att sex och tillbedjan av Jehova var helt åtskilda. b Det fanns också andra fördelar.

¹⁰ Dessa lagar lärde folket något viktigt. c Hur överförs egentligen Adams synd från en generation till en annan? Genom sexuellt umgänge och barnafödande. (Romarna 5:12) Ja, Guds lag påminde hans folk om att de var syndiga hela livet. Vi är alla syndiga redan när vi föds. (Psalm 51:5) Det är bara för att Jehova förlåter oss och har friköpt oss som vi kan bli hans vänner.

11, 12. a) Vilken viktig princip förespråkade lagen? b) Hur skyddades folket från att bli orättvist behandlade i domstolar?

¹¹ Lagen upprätthöll Jehovas fullkomliga rättvisa. Den mosaiska lagen förespråkade principen om lika för lika i rättssaker. Lagen sa: ”Liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” (5 Moseboken 19:21) Ett straff skulle alltså motsvara det brott som hade begåtts. Detta är  en sida av Guds rättvisa som kommer fram i hela lagen, och det är bara om man förstår den som man kan förstå Jesus lösenoffer, som kapitel 14 ska visa. (1 Timoteus 2:5, 6)

¹² Lagen skyddade också folket från att bli orättvist behandlade i domstolar. Om någon anklagades för brott krävdes det minst två vittnen som bekräftade brottet för att personen i fråga skulle kunna bli straffad. Straffet för mened var strängt. (5 Moseboken 19:15, 18, 19) Korruption och mutor var också strängt förbjudna. (2 Moseboken 23:8; 5 Moseboken 27:25) Guds folk skulle följa Jehovas normer för rättvisa även när de gjorde affärer. (3 Moseboken 19:35, 36; 5 Moseboken 23:19, 20) Folket hade verkligen stor nytta av den här unika och rättvisa lagsamlingen.

13, 14. Hur såg lagen till att både brottsling och brottsoffer behandlades rättvist?

¹³ Var den mosaiska lagen en samling stränga och fyrkantiga lagar? Långt därifrån! Kung David blev inspirerad att skriva: ”Jehovas lag är fullkomlig.” (Psalm 19:7) David visste att lagen förespråkade att man var medkännande och omtänksam. Hur gjorde den det?

¹⁴ I vissa länder nu för tiden verkar lagen hjälpa brottslingarna mer än brottsoffren. En tjuv kanske får sitta en tid i fängelse. Men den bestulne kanske aldrig får tillbaka det som har stulits från honom och måste dessutom betala skatt som bland annat går till vården av sådana brottslingar. I det forntida Israel fanns det inga fängelser av den typ som vi har i dag. Men det fanns tydliga regler för hur strängt eller omfattande ett straff fick vara. (5 Moseboken 25:1–3) En tjuv skulle ersätta offret för det han hade stulit och mer därtill. Hur mycket? Det skiftade. Det verkar som  att domarna kunde ta med olika faktorer i sin bedömning, till exempel om brottslingen ångrade sig. Det kan förklara varför ersättningen från en tjuv som nämns i 3 Moseboken 6:1–7 är mycket mindre än den som nämns i 2 Moseboken 22:7.

15. Hur garanterade lagen både medkänsla och rättvisa om någon oavsiktligt hade dödat någon?

¹⁵ Lagen gjorde skillnad på avsiktliga och oavsiktliga handlingar. Ett exempel är när någon oavsiktligt hade dödat någon. Då behövde han inte betala med sitt liv om han flydde till en av de asylstäder som fanns i Israel. Efter att domare hade undersökt fallet måste han bo i asylstaden tills översteprästen dog. Därefter kunde han bosätta sig var han ville. Han fick på så sätt nytta av Guds medkänsla. Den lagen betonade samtidigt hur värdefullt ett människoliv är. (4 Moseboken 15:30, 31; 35:12–25)

16. Hur skyddade lagen vissa personliga rättigheter?

¹⁶ Lagen skyddade en persons rättigheter. Tänk på hur den skyddade dem som var i skuld. Lagen förbjöd att man gick in i en skuldsatt persons hem för att ta något av det han ägde som säkerhet för lånet. Långivaren skulle i stället stanna utanför och låta den skuldsatte komma ut med panten till honom. På så sätt gjorde man inte intrång i någons hem. Om långivaren tog den skuldsattes ytterklädnad, måste han lämna tillbaka den vid solnedgången, eftersom den skuldsatte antagligen behövde den för att hålla sig varm under natten. (5 Moseboken 24:10–14)

17, 18. Hur skilde sig israeliterna från andra nationer när det gällde krigföring, och varför det?

¹⁷ Även krigföring var reglerad av lagen. Guds folk fick inte föra krig bara för att de ville utöka sitt territorium eller sin makt, utan de skulle vara Jehovas representanter i ”Jehovas krig”. (4 Moseboken 21:14) I många fall skulle israeliterna först erbjuda villkor för kapitulation. Om en stad  inte ville kapitulera kunde israeliterna belägra den, men det skulle ske enligt Guds regler. Männen i Israels armé fick inte våldta eller döda godtyckligt, och det skiljer sig från vad många soldater gjort under historien. De skulle också respektera miljön och fick inte fälla fiendens fruktträd. d Det var unikt för Israels armé. (5 Moseboken 20:10–15, 19, 20; 21:10–13)

¹⁸ Blir du upprörd över att man använder barnsoldater i vissa länder? I det forntida Israel fick ingen man under 20 år inkallas till armén. (4 Moseboken 1:2, 3) Oavsett ålder kunde en man också bli fritagen från krigstjänst om han var väldigt rädd. Och en nygift man var fritagen från krigstjänst ett år. Det gjorde att han kanske kunde få se sitt första barn födas. Enligt lagen skulle den unge mannen ”vara hemma och glädja sin hustru”. (5 Moseboken 20:5, 6, 8; 24:5)

19. Vilket skydd gav lagen kvinnor, barn, familjer, änkor och föräldralösa?

¹⁹ Lagen gav också kvinnor, barn och familjer skydd och såg till att de hade det de behövde. Jehova befallde föräldrar att ta väl hand om sina barn och undervisa dem om honom. (5 Moseboken 6:6, 7) I lagen förbjöds alla former av incest, vilket straffades med döden. (3 Moseboken, kapitel 18) Det var också förbjudet med äktenskapsbrott, som så ofta splittrar familjer och skapar mycket sorg och problem. Lagen skyddade änkor och föräldralösa, och det var strängt förbjudet att behandla dem illa. (2 Moseboken 20:14; 22:22–24)

20, 21. a) Varför var det enligt den mosaiska lagen tillåtet med månggifte? b) Varför tillät Jehova skilsmässa under en begränsad tid?

 ²⁰ Men någon kanske undrar: Varför tillät då lagen månggifte? (5 Moseboken 21:15–17) I det här sammanhanget är det viktigt att man tänker på hur det var i samhället på den tiden och kommer ihåg att det skiljer sig väldigt mycket från hur det är i dag. (Ordspråksboken 18:13) Jehova hade bestämt i Eden att äktenskapet skulle vara mellan en enda man och en enda kvinna, och det skulle hålla för alltid. (1 Moseboken 2:18, 20–24) Men när Jehova gav Israel lagen hade det varit vanligt med månggifte i flera hundra år. Och Jehova visste att hans folk var upproriskt och att de ofta skulle misslyckas med att lyda till och med de mest grundläggande buden, till exempel de som förbjöd avgudadyrkan. Så han kom fram till att det inte var rätt tid att rätta till alla felaktiga sedvänjor i samband med äktenskap. (2 Moseboken 32:9) Kom också ihåg att det inte var Jehova som hade infört månggifte. Han stiftade i stället lagar för månggifte som skyddade kvinnor och såg till att män inte behandlade kvinnor dåligt.

²¹ En del undrar också varför den mosaiska lagen nämnde flera orsaker till att en man kunde skilja sig från sin hustru. (5 Moseboken 24:1–4) Jesus sa att Gud hade tillåtit det för att judarna hade ”hårda hjärtan”. Men han skulle inte tillåta detta för alltid. Jesus lärde sina efterföljare att följa Jehovas ursprungliga norm för äktenskapet. (Matteus 19:8)

22. Hur lärde sig folket att älska varandra, och vilka skulle de älska?

²² Inget land i dag kan införa lagar som motiverar folket att visa att de älskar varandra. Men den mosaiska lagen lärde folket att kärlek var viktigare än något annat. Ja, enbart i 5 Moseboken förekommer orden ”kärlek” och ”älska” i olika former över 20 gånger. ”Du ska älska din medmänniska  som dig själv” var det näst största budet i lagen. (3 Moseboken 19:18; Matteus 22:37–40) Guds folk skulle inte bara älska varandra, utan också invandrarna som bodde bland dem. De skulle komma ihåg att de själva hade varit invandrare. De skulle också visa att de älskade de fattiga och utsatta och hjälpa dem materiellt och inte utnyttja deras svåra situation. De skulle till och med behandla sina djur omtänksamt och hänsynsfullt. (2 Moseboken 23:6; 3 Moseboken 19:14, 33, 34; 5 Moseboken 22:4, 10; 24:17, 18)

23. Vad gjorde han som skrev Psalm 119, och vad kan vi göra?

²³ Ingen annan nation har haft en sådan unik lagsamling! Inte underligt att psalmisten skrev: ”Vad jag älskar din lag!” Men hans kärlek var inte bara en känsla, utan den drev honom också till att försöka leva enligt den. Han sa också: ”Hela dagen finns den i mina tankar.” (Psalm 119:11, 97) Ja, han studerade regelbundet Jehovas lagar. Det gjorde helt klart att han älskade dem mer och mer. Dessutom gjorde det att han älskade Jehova ännu mer, han som låg bakom lagarna och som är den store lagstiftaren och rättvisans Gud. När du fortsätter att studera Jehovas lag kommer du också att älska honom ännu mer!