Lot bodde tillsammans med sin farbror Abraham i Kanaans land. Både Abraham och Lot hade många djur, som bara blev fler och fler. Till slut fanns det inte bete så det räckte till alla. Då sa Abraham till Lot: ”Vi måste dela på oss. Var vill du bo? Du kan välja först, så går jag åt andra hållet.” Visst var det snällt av Abraham att säga så?

Lot tittade ut över landet och såg ett område som var grönt och fint och hade mycket vatten. Där ville han bo, så han flyttade dit med sin familj. I närheten låg staden Sodom, och efter ett tag flyttade de in där.

Människorna i Sodom och grannstaden Gomorra var väldigt, väldigt onda. Därför bestämde sig Jehova för att förstöra de här städerna. Men Jehova ville rädda Lot och hans familj och skickade två änglar för att varna dem. De sa: ”Skynda er! Lämna staden! Jehova ska förstöra den!”

Men Lot var långsam och lämnade inte staden på en gång. Så änglarna blev tvungna att skynda på Lot, hans fru och deras två döttrar. De tog dem i handen och sa: ”Spring för livet! Se er inte tillbaka, för då kommer ni att dö!”

När de kom fram till staden Soar började det regna eld och svavel över Sodom och Gomorra. Städerna förstördes  helt och hållet! Lots fru lydde inte Jehova, utan vände sig om för att titta på Sodom. Då förvandlades hon till salt! Men Lot och hans döttrar kom undan därför att de hade lytt Jehova. Det måste ha känts hemskt för Lot att förlora sin fru, och döttrarna måste ha blivit jätteledsna över att förlora sin mamma. Men samtidigt var de säkert tacksamma för att de hade lyssnat på Jehova.