Nu ska vi gå tillbaka i tiden några år och lära känna israeliten Nehemja. Han var tjänare hos den persiske kungen Artaxerxes i Susa. En dag kom Nehemjas bror från Juda, och han hade dåliga nyheter: ”Folket som återvänt till Jerusalem är i fara. Murarna och stadsportarna som babylonierna förstörde har inte byggts upp.” Den här rapporten gjorde Nehemja mycket ledsen. Han ville åka till Jerusalem för att hjälpa till så han bad till Jehova om att kungen skulle låta honom åka.

En dag såg kungen att Nehemja var ledsen. ”Jag har aldrig sett dig så här ledsen förut”, sa kungen. ”Vad är det som är på tok?” Nehemja svarade: ”Vår stad Jerusalem ligger i ruiner, så jag kan inte vara annat än ledsen.” Då frågade kungen: ”Kan jag göra något för dig?” Nehemja bad en tyst bön och svarade: ”Snälla, låt mig åka till Jerusalem för att bygga upp murarna där.” Artaxerxes sa att det gick bra, och han såg till att Nehemja kunde resa tryggt och säkert hela den långa vägen dit. Artaxerxes gjorde dessutom Nehemja till styresman för hela Juda, och han gav honom trä till att bygga stadsportarna.

När Nehemja kom fram till Jerusalem började han med att inspektera murarna. Sedan samlade han prästerna och styresmännen och sa: ”Det här är bedrövligt. Vi måste göra något.” Alla höll med, och så började man återuppbygga murarna.

Men några av israeliternas fiender kom och retade dem och sa: ”Den där klena muren skulle rasa ihop om en räv hoppade upp på den!” Men arbetarna brydde sig inte om förolämpningarna, utan fortsatte att bygga, och muren blev bara högre och högre.

Fienderna bytte taktik och bestämde sig för att anfalla. Deras plan var att attackera Jerusalem från olika håll när judarna minst anade det. Judarna fick nys om planen och blev jätterädda. Men Nehemja lugnade dem: ”Var inte rädda, Jehova är med oss.” Sedan satte  han ut vakter för att skydda byggarna, och fiendernas plan misslyckades.

Efter bara 52 dagar stod murarna och portarna klara. Nehemja samlade alla leviter till Jerusalem för invigningen. Han delade upp dem i två körer, som sedan gick upp på muren via en trappa vid Källporten. Sedan gick de åt var sitt håll runt staden samtidigt som de sjöng till ära för Jehova och spelade trumpet, cymbal och harpa. Esra gick med den ena gruppen och Nehemja med den andra. Till slut möttes de vid templet. Alla – både män, kvinnor och barn – firade och offrade till Jehova. Ljudet av deras glada röster hördes vida omkring.