Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Varför måste jag vara så sjuk?

Varför måste jag vara så sjuk?

KAPITEL 8

Varför måste jag vara så sjuk?

”När man är ung tror man att man är oövervinnlig. Men när man sedan plötsligt blir allvarligt sjuk inser man att det inte är så. Det känns som om man har blivit gammal över en natt.” – Jason.

NÄR Jason var 18 år fick han veta att han hade Crohns sjukdom, en tärande och smärtsam tarmsjukdom. Du kanske också har en kronisk sjukdom eller ett handikapp. Vardagliga saker som många tar för givna – som att klä på sig, äta eller gå till skolan – kanske kräver enorma ansträngningar.

Ett kroniskt hälsoproblem kan göra att det känns som om du var inlåst i ett fängelse med din frihet begränsad. Du kanske känner dig ensam. Du kanske till och med börjar undra om du har gjort något som är fel i Guds ögon eller om Gud har utsatt dig för ett särskilt trosprov. Men Bibeln säger: ”Med det som är ont kan ... Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” (Jakob 1:13) Sjukdomar är helt enkelt en del av människans nuvarande tillstånd, och ”tid och oförutsedd händelse” påverkar oss alla. (Predikaren 9:11)

Lyckligtvis har Jehova Gud utlovat en ny värld där ”ingen invånare skall säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24) Och genom uppståndelsen kommer också de som har dött att få möjlighet att njuta av den nya världen. (Johannes 5:28, 29) Men hur kan du göra det bästa av situationen fram till dess?

Försök att vara positiv. I Bibeln sägs det: ”Ett glatt hjärta är god medicin.” (Ordspråksboken 17:22) En del kanske inte tycker att det passar sig att skratta och vara glad när man kämpar med en allvarlig sjukdom. Men ett gott skratt och trevligt sällskap kan ge stimulans och öka livslusten. Så fundera på vad du kan göra för att få mer glädje i livet. Kom ihåg att glädje är en del av Guds andes frukt. (Galaterna 5:22) Guds ande kan hjälpa dig att känna glädje trots din sjukdom. (Psalm 41:3)

Sätt upp realistiska mål. ”Vishet finns hos de blygsamma”, säger Bibeln. (Ordspråksboken 11:2) Blygsamhet hjälper dig att inte vara övermodig. Å andra sidan behöver du inte heller vara överförsiktig. Om omständigheterna tillåter det kan lämpliga fysiska aktiviteter hjälpa dig att må bättre. Det är därför som sjukhus ofta har sjukgymnastik för barn och ungdomar. I många fall är lämplig träning bra inte bara för läkningsprocessen utan också för humöret. Det viktiga är att du gör en ärlig bedömning av situationen och sätter upp realistiska mål.

Lär dig att bemöta andra. Vad bör du göra om någon kommer med en tanklös kommentar om din sjukdom eller ditt handikapp? Bibeln säger: ”Fäst inte ... ditt hjärta vid alla de ord som folk kan tala.” (Predikaren 7:21) Ibland kan alltså det bästa vara att helt enkelt strunta i om någon säger något dumt. Eller också kanske du kan förhindra att en sådan situation uppstår. Anta att någon verkar spänd och osäker på grund av att du sitter i rullstol. Då kanske du kan bryta isen genom att säga: ”Du undrar säkert varför jag måste använda rullstol. Vill du att jag skall berätta?”

Ge inte upp. När Jesus fick lida mycket bad han till Gud, förtröstade på honom och koncentrerade sig på den lyckliga framtid som låg framför honom i stället för på smärtan. (Hebréerna 12:2) Han lärde av de prövningar han gick igenom. (Hebréerna 4:15, 16; 5:7–9) Han tog emot hjälp och uppmuntran. (Lukas 22:43) Han tänkte först och främst på andra, inte på sin egen svåra situation. (Lukas 23:39–43; Johannes 19:26, 27)

Jehova ”bryr sig om” dig

Vilket hälsoproblem du än har kan du vara övertygad om att Gud inte betraktar dig som mindre värd. Tvärtom betraktar han dem som försöker göra hans vilja som dyrbara och värdefulla. (Lukas 12:7) Jehova ”bryr sig om” dig på ett mycket personligt sätt och är glad över att kunna använda dig i sin tjänst – trots din sjukdom eller ditt handikapp. (1 Petrus 5:7)

Låt därför inte rädsla eller osäkerhet hindra dig från att göra sådant som du vill och behöver göra. Vänd dig alltid till Jehova Gud för att få hjälp. Han vet vad du behöver och förstår hur du känner det. Dessutom kan han ge dig ”den kraft som är över det normala”, så att du kan hålla ut. (2 Korinthierna 4:7) Med tiden kan du kanske få samma optimistiska inställning som Timothy, som fick diagnosen kroniskt trötthetssyndrom när han var 17 år. Han säger: ”Enligt 1 Korinthierna 10:13 låter Jehova oss inte gå igenom mer än vad vi kan tåla. Jag brukar tänka att om min Skapare är övertygad om att jag kan uthärda den här prövningen, varför skall då inte jag vara det?”

Om någon du känner lider av en sjukdom

Hur är det då om du själv är frisk men känner någon som har en sjukdom eller ett handikapp? Hur kan du hjälpa honom eller henne? Det viktigaste är att ”visa medkänsla” och att ”vara ömt medlidsam”. (1 Petrus 3:8) Försök att förstå vad han eller hon går igenom. Se svårigheterna ur hans eller hennes perspektiv, inte ditt eget. Nina, som föddes med spina bifida (ryggmärgsbråck), säger: ”Eftersom jag är liten till växten och sitter i rullstol talar en del till mig som om jag var ett barn, och det kan vara väldigt nedslående. Andra gör däremot en ansträngning och sätter sig ner, så att vi kan prata med varandra i ögonhöjd. Det uppskattar jag verkligen!”

Om du ser bortom de hälsoproblem som andra kan ha kommer du att upptäcka att ni har många likheter med varandra. Och tänk bara – genom det du säger kan du ”förmedla” en ”andlig gåva” till dem! När du gör det blir det också till glädje för dig själv, eftersom det blir ”ett utbyte av uppmuntran”. (Romarna 1:11, 12)

LÄS MER OM DET HÄR ÄMNET I KAPITEL 13 I BAND 1

NYCKELSKRIFTSTÄLLE

På den tiden skall ... ingen invånare ... säga: ’Jag är sjuk.’(Jesaja 33:23, 24)

TIPS

Kunskap tar bort rädslan för det okända. Lär dig därför så mycket du kan om din sjukdom. Ställ uttryckliga frågor till din läkare om det är något du inte förstår.

VISSTE DU ... ?

Din sjukdom eller ditt handikapp är inte ett straff från Gud, utan i stället ett resultat av den ofullkomlighet som vi alla har ärvt från Adam. (Romarna 5:12)

HANDLINGSPLAN!

För att kunna bevara en positiv inställning trots min sjukdom eller mitt handikapp skall jag ․․․․․

Ett realistiskt mål som jag kan sätta upp är ․․․․․

Om någon säger något dumt om min sjukdom eller mitt handikapp kan jag ta itu med situationen genom att ․․․․․

Frågor om det här ämnet som jag vill ställa till mina föräldrar: ․․․․․

VAD ANSER DU?

Hur kan du använda innehållet i det här kapitlet för att hjälpa någon som har ett handikapp eller en kronisk sjukdom?

Om du är kroniskt sjuk, vilka är några positiva saker som du kan tänka på för att göra det bästa av situationen?

Hur vet du att sjukdomar och lidande inte är ett tecken på Guds ogillande?

[Ruta/Bild på sidan 75]

DUSTIN, 22

”Jag kommer ihåg att jag grät i mammas armar när jag fick veta att jag skulle bli tvungen att sitta i rullstol hela livet. Jag var bara åtta år.

Jag har muskeldystrofi. Jag behöver hjälp att klä på mig, duscha och äta. Jag kan inte ens lyfta armarna. Men jag lever ändå ett aktivt och tillfredsställande liv, och jag har mycket att vara tacksam för. Jag är regelbundet ute i förkunnartjänsten och är biträdande tjänare i församlingen. Jag tänker inte ens tanken att jag måste ’uthärda’. I tjänsten för Jehova finns det alltid något att göra och se fram emot. Mest av allt längtar jag efter Guds nya värld, där jag skall ’klättra som en hjort’.” (Jesaja 35:6)

[Ruta/Bild på sidan 75]

TOMOKO, 21

”Jag var bara fyra år när en läkare berättade för mig att jag skulle bli tvungen att ta insulinsprutor hela livet.

För en diabetiker är det svårt att hålla blodsockret på en jämn nivå. Ofta får jag inte äta när jag vill, och när jag inte vill, då måste jag. Hittills har jag tagit ungefär 25 000 injektioner, så jag har förhårdnader på armarna och låren. Men mina föräldrar har hjälpt mig att göra det bästa av situationen. De har alltid varit glada och positiva, och de har lärt mig att uppskatta andliga saker. Jehova har verkligen tagit hand om mig. När hälsan tillät det bestämde jag mig för att visa min uppskattning genom att börja som heltidsförkunnare.”

[Ruta/Bild på sidan 76]

JAMES, 18

”Folk vet inte hur de skall reagera när de träffar någon som skiljer sig från mängden – och det gör verkligen jag.

Jag har en ovanlig typ av kortväxthet. Folk går ofta efter utseendet, så jag försöker alltid bevisa att jag inte är ett litet barn med mörk röst. I stället för att vara ledsen över mina begränsningar försöker jag tänka på de möjligheter jag har. Jag njuter av livet. Jag studerar Bibeln och ber till Jehova om hjälp. Jag har också min familj som alltid uppmuntrar mig. Jag ser fram emot den dag då Gud skall ta bort alla sjukdomar. Under tiden får jag leva med mitt handikapp, men jag låter det inte styra mitt liv.”

[Ruta/Bild på sidan 76]

DANITRIA, 16

”Jag förstod att något var fel när jag inte ens kunde lyfta ett glas vatten utan att få jätteont.

Att ha fibromyalgi är en plåga, bokstavligt och bildligt. Som tonåring vill jag kunna göra samma saker som mina kompisar, men allt är mycket svårare nu än förut. Bara att somna verkar ta en hel evighet! Men jag har lärt mig att jag med Jehovas hjälp kan komma runt mitt problem. Jag har till och med kunnat vara hjälppionjär och på så sätt använt mer tid i tjänsten. Det var inte lätt, men det gick. Jag försöker göra mitt bästa. Jag måste ’lyssna’ på kroppen och ta hänsyn till mina begränsningar. Och om jag glömmer bort det brukar mamma påminna mig!”

[Ruta/Bild på sidan 77]

ELYSIA, 20

”Jag hade toppbetyg i skolan. Nu är det en utmaning att läsa en enkel mening, och det gör mig väldigt ledsen ibland.

Kroniskt trötthetssyndrom gör den enklaste sak till något svårt. Ofta kommer jag inte ens upp ur sängen. Men min sjukdom har aldrig fått dominera min personlighet. Jag läser Bibeln varje dag, även om det betyder att jag bara läser några få verser eller låter någon annan i familjen läsa för mig. Jag är verkligen tacksam mot min familj. Pappa tackade till och med nej till en uppgift vid en sammankomst för att kunna hjälpa mig att vara med. Han klagade aldrig. Han sade att den finaste uppgiften han kunde få var att ta hand om sin familj.”

[Ruta/Bild på sidan 77]

KATSUTOSHI, 20

”Plötsligt kan jag få panik och börja skrika och skaka i hela kroppen och kasta saker omkring mig och ha sönder saker.

Jag har haft epilepsi sedan jag var fem år. Anfallen har kommit upp till sju gånger i månaden. Jag måste ta medicin varje dag, och det gör att jag lätt blir trött. Men jag försöker att tänka på andra och inte bara på mig själv. I min församling finns det två heltidsförkunnare i min ålder som har varit till stor hjälp för mig. När jag slutade skolan började jag gå mer i tjänsten. Jag får kämpa varje dag med min epilepsi. Men när det känns tungt är jag noga med att få tillräckligt med sömn. Nästa dag brukar det kännas bättre.”

[Ruta/Bild på sidan 78]

MATTHEW, 19

”Det är svårt att få ens jämnåriga att behandla en med respekt när de inte tycker att man är ’normal’.

Jag skulle gärna vilja hålla på med någon sport, men det går inte. Jag har cerebral pares, och jag har till och med svårt att gå. Men jag undviker att tänka på det som jag inte kan göra. I stället går jag in för sådant som jag kan göra, till exempel att läsa. När jag kommer till Rikets sal kan jag vara mig själv utan att behöva oroa mig för vad andra skall tycka och tänka. Det är också tröstande att veta att Jehova älskar mig för den jag verkligen är. Jag ser inte mig själv som handikappad, utan som någon som har en extra, ovanlig utmaning att övervinna.”

[Ruta/Bild på sidan 78]

MIKI, 25

”När jag var yngre kunde jag hålla på med idrott. Men i tonåren var det som om jag plötsligt blev gammal.

Jag föddes med förmaksseptumdefekt – ett hål i hjärtat. Symtomen började visa sig när jag var i tonåren. Jag blev opererad, men nu – sex år senare – blir jag fortfarande lätt trött och har kronisk huvudvärk. Jag sätter upp mål som inte ligger så långt fram i tiden och som jag vet att jag kan nå. Jag har till exempel kunnat vara heltidsförkunnare, till stor del genom att skriva brev och vittna per telefon. Min sjukdom har hjälpt mig att utveckla egenskaper som jag inte hade förut, som tålamod och blygsamhet.”

[Bild på sidan 74]

Ett kroniskt hälsoproblem kan göra att det känns som om du var inlåst i ett fängelse – men Bibeln ger hopp om befrielse