Jehovas vittnen kan hålla i gång sin religiösa verksamhet utan att vara lagligt registrerade. Men en registrering underlättar, eftersom vittnena då kan äga eller hyra möteslokaler och importera litteratur.

• År 2004 beslutade en domstol i Ryssland att upplösa Jehovas vittnens registrerade sammanslutning i Moskva. Efter det utsattes våra bröder och systrar i Moskva för hårdare motstånd. De blev trakasserade av polisen och blev angripna i tjänsten, och hyresvärdar ville inte längre hyra ut möteslokaler till dem. Europadomstolen konstaterade 2010 att Jehovas vittnen i Moskva hade fått sina rättigheter kränkta av ryska staten och begärde att sammanslutningen  skulle registreras igen. Och vi är glada att kunna meddela att det ryska justitiedepartementet registrerade Jehovas vittnen som religiös sammanslutning i Moskva den 27 maj 2015.

De juridiska personer som används av Jehovas vittnen världen över är ofta skattebefriade, som religiösa samfund och välgörenhetsorganisationer brukar vara. Men ibland vill inte myndigheter ge oss den statusen.

• I Sverige ser myndigheterna Betel som ett företag och beteliterna som anställda. Man erkänner inte att de är på Betel på grund av sin religiösa övertygelse. Staten har utkrävt hundratusentals kronor både av Betel och av enskilda beteliter i arbetsgivaravgift och inkomstskatt. Vittnena i Sverige har drivit frågan i svenska domstolar och har nu tagit sex fall till Europadomstolen.

Jehovas folk är noga med att följa Bibelns uppmaning att smida ”svärd till plogbillar” och att ”inte mer lära sig att föra krig”. (Jes. 2:4) De håller fast vid sina principer även när landets myndigheter inte erbjuder alternativ civiltjänst.

• Enligt nuvarande lagstiftning i Sydkorea har man inte rätt att samvetsvägra. Under de senaste 60 åren har mer än 18 000 vittnen suttit i fängelse för att de vägrat militärtjänst. I princip alla vittnen i hela landet har en familjemedlem eller vän som har avtjänat ett fängelsestraff. Författningsdomstolen i Sydkorea slog fast både 2004 och 2011 att sådana fängelsestraff är grundlagsenliga. Men i juli 2015 togs den här utdragna frågan upp till förhandling igen. Jehovas vittnen över hela världen ber för en lösning, så att unga bröder i Sydkorea inte längre ska behöva sitta i fängelse för sin tro.

•   I Eritrea har nu Paulos Eyassu, Negede Teklemariam och Isaac Mogos suttit i fängelse i mer än 21 år vardera för att de inte vill göra militärtjänst. De här tre bröderna har aldrig blivit formellt åtalade eller fått möjlighet att försvara sig inför domstol. De och drygt 50 andra vittnen är trogna trots att de blir illa behandlade och lever under usla förhållanden i fängelset. Vi är övertygade om att Jehova hör ”fångarnas jämmer” och att han kommer att hjälpa dem. (Ps. 79:11, Bibel 2000)

• I augusti 2014 kallades Vytalyj Sjalajko i Ukraina in till militärtjänstgöring eftersom landet mobiliserade sina trupper. På grund av sitt samvete kunde han inte göra militärtjänst, men han sa att han gärna gjorde alternativ civiltjänst. Han åtalades för att ha försökt undkomma militärtjänst under mobilisering, men han blev frikänd i distriktsdomstolen. När fallet sedan nådde nästa instans konstaterades det att ”rätten till samvetsvägran inte kan begränsas av hänsyn till nationell säkerhet”. Åklagaren överklagade beslutet. Den 23 juni 2015 fastställdes de lägre instansernas domar av  Ukrainas högsta specialdomstol för civil- och brottmål. Därmed slogs det fast att rätten till samvetsvägran och alternativ civiltjänst gäller även när landet är i nödläge.

Broder Sjalajko säger: ”Orden i Jeremia 1:19 gav mig kraft. Jag var beredd på vad som helst, men det viktigaste för mig var att vara trogen mot Jehova. Jag är övertygad om att han aldrig kommer att överge mig. Han kommer alltid att ge mig styrka att vara trogen. Men utfallet blev mycket bättre än jag hade kunnat tro. Jag blev frikänd i alla tre instanser, och under hela processen kände jag vännernas stöd. Jag kände mig aldrig övergiven.”

Det kan vara svårt att vara neutral vid nationalistiska ceremonier. Det gäller framför allt barn och unga som pressas av lärare och andra att sjunga nationalsången eller hälsa flaggan.

• I Karongidistriktet i Rwanda har skolpersonal anklagat flera unga vittnen för bristande respekt för nationalsången, eftersom de vägrat sjunga den. Eleverna blev avstängda från skolan – de blev till och med fängslade. Den 28 november 2014 frikände domstolen i Karongi eleverna och slog fast att det inte var respektlöst av dem att avstå från att sjunga nationalsången. Unga vittnen har haft liknande problem i andra afrikanska länder, som Ekvatorialguinea, Kamerun, Kongo-Kinshasa och Malawi, och en del av eleverna har blivit avstängda från skolan. Våra bröder i de här länderna arbetar med att informera både skolpersonal och myndigheter om Jehovas vittnens neutrala hållning.

• En skola i Lepaera i Honduras vägrade i december 2013 att utfärda slutbetyg till två vittnen, eftersom de inte ville sjunga nationalsången eller hälsa flaggan. Två advokater som är vittnen ordnade ett möte med en tjänsteman på  utbildningsdepartementet. De visade honom prejudikat från andra länder i liknande frågor. Tjänstemannen var tillmötesgående, och de kom överens om att eleverna och deras föräldrar skriftligen kunde presentera samma fakta för chefen för departementets rättsfrågor. Chefen gick igenom deras synpunkter, och den 29 juli 2014 skrev han att utbildning ”ska vara tillgänglig för [alla i] samhället, ingen ska på något sätt diskrimineras”. Han uppmanade även skolan att ge de två eleverna slutbetyg.

Jehovas vittnen i alla länder vill gärna kunna sprida de goda nyheterna, gå på möten och studera Bibeln regelbundet. Vi tar också allvarligt på att undervisa våra barn om Jehovas lagar och att avhålla oss från blod. (5 Mos. 6:5–7; Apg. 15:20) Eftersom vi följer de buden kan vi ibland hamna i konflikt med myndigheter som inte förstår vårt ställningstagande.

• I delstaten Florida i USA gav en domstol en mamma som inte är ett vittne ensamrätt på att undervisa sina tre barn i religiösa frågor. Pappan, som är ett vittne, fick strikta order om att inte undervisa sina barn om något som gick  emot den katolska tron. Han överklagade, och den 18 augusti 2014 upphävdes domen av en högre domstol. Rätten lutade sig mot flera prejudikat när den skrev: ”Ibland händer det att den förälder som inte är vårdnadshavare begränsas i fråga om rätten att exponera sitt barn för sin religiösa övertygelse. Sådana beslut upphävs alltid när det inte finns tydliga belägg för att den religiösa aktiviteten är till skada för barnet.”

  Det beslutet ger de tre barnen rätt att få full tillgång till vägledning från Jehova. De tillbringar tid tillsammans med församlingen och gör fina andliga framsteg. Pappan säger: ”Jag har verkligen utvecklats under den här perioden. Min tro har prövats, men Jehova har hjälpt mig att vara stark. När vi väljer att tjäna Jehova får vi räkna med att bli förföljda.”

• Efigenia Semente är en trebarnsmamma i Namibia som råkade ut för en svår prövning. Vid hennes tredje förlossning tillstötte komplikationer. Hennes släktingar och några i sjukhuspersonalen skaffade då ett domstolsbeslut som gav dem rätt att ge henne en blodtransfusion. Efigenia protesterade bestämt och vidtog rättsliga åtgärder för att själv få välja behandling. Den 24 juni 2015 dömde Namibias högsta domstol till hennes fördel och skrev: ”Rätten att besluta vad som får göras mot ens kropp är en omistlig mänsklig rättighet, oavsett om man är förälder eller inte.” Efigenia höll sig trogen under den här svåra perioden och sa: ”Vi har aldrig tidigare upplevt Jehovas stöd så tydligt. Det är fantastiskt att vara en del av den här andliga familjen. Jehova bryr sig verkligen om oss.”

• Jehovas vittnen i Schweiz har under en tid vittnat offentligt i landets större städer. Men i Genève utfärdades ett förbud mot att använda litteraturställ ”som direkt eller indirekt sprider religiös information i det offentliga rummet”. Vittnena anmälde detta och betonade att ett förbud mot  att sprida religiös information är ”en allvarlig inskränkning av religionsfriheten och yttrandefriheten”. Domstolen drog samma slutsats. Nu har det fungerat bra för vittnena och lokala myndigheter att komma överens om tider och platser för offentligt vittnande.

• Myndighetspersoner i Azerbajdzjan har intensifierat sina försök att stoppa Jehovas vittnens verksamhet. Ministeriet för nationell säkerhet kallar regelbundet in vittnena till förhör. De söker också igenom vittnenas hem och letar efter litteratur som inte godkänts av staten. När ministeriet för nationell säkerhet i februari 2015 grep två vittnen, Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova, reagerade omvärlden starkt. Det enda de två kvinnorna hade gjort var att prata med andra om Bibeln. Det är verkligen sorgligt att vittnena behandlas på det här sättet. Men vi är glada över att förkunnarna i Azerbajdzjan är aktiva i tjänsten och modigt sprider ”goda nyheter om kungariket” till sina medmänniskor. (Matt. 24:14)

•   Myndigheterna i Ryssland fortsätter att hindra Jehovas vittnens verksamhet. Nu har ryska staten klassat 80 av våra publikationer som extremistiska. Det innebär att det är olagligt att äga eller sprida någon av de här publikationerna, bland annat Min bok med bibliska berättelser. Dessutom beslutade Rysslands högsta domstol i december 2014 att vår hemsida, jw.org, är extremistisk. Internetleverantörer i Ryssland har blockerat sidan, och det är olagligt att tipsa andra om den. Sedan mars 2015 har tullen stoppat all import av vår litteratur, och det gäller även biblar och publikationer som ryska domstolar tidigare har granskat och godkänt.

Rättsprocessen fortsätter i Taganrog, där myndigheterna har åtalat 16 Jehovas vittnen för att de organiserar och är med vid religiösa möten. I Samara hävdade myndigheterna att vittnena är extremistiska, och domstolen beslutade att upplösa vår juridiska sammanslutning. Trots allt motstånd ger våra ryska vänner inte upp, utan de är fast beslutna att ge ”till Gud det som är Guds”. (Matt. 22:21)