Kyss
Att kyssa någon eller med läpparna beröra en annan persons läppar (Ord 24:26), kind eller, i speciella fall, fötter (Lu 7:37, 38, 44, 45) var på Bibelns tid ett tecken på tillgivenhet eller respekt. Det var vanligt inte bara att manliga och kvinnliga släktingar kysste varandra (1Mo 29:11; 31:28), utan också att manliga släktingar kysste varandra. (1Mo 27:26, 27; 45:15; 2Mo 18:7; 2Sa 14:33) Det var dessutom ett tecken på tillgivenhet mellan nära vänner. (1Sa 20:41, 42; 2Sa 19:39)
1Mo 31:55) Den åldrige Israel (Jakob) kysste och omfamnade Josefs söner, Efraim och Manasse, innan han välsignade dem och deras far. (1Mo 48:8–20) När patriarken senare hade gett befallningar åt sina 12 söner gav han upp andan, och då ”föll Josef ner över sin fars ansikte och brast i gråt över honom och kysste honom”. (1Mo 49:33–50:1) Samuel kysste Saul när han smorde honom till Israels förste kung. (1Sa 10:1)
En kyss kunde åtföljas av en välsignelse. (Man kysste varandra som en innerlig hälsning samtidigt som man kanske grät och omfamnade varandra. (1Mo 33:4) Fadern i Jesu liknelse om den förlorade sonen föll sonen om halsen och ”kysste honom ömt”. (Lu 15:20) Det var också vanligt att man kysste varandra när man tog ett hjärtligt farväl. (1Mo 31:55; Rut 1:9, 14) När aposteln Paulus skulle lämna Miletos blev de äldste i församlingen i Efesos så rörda att de grät och ”föll Paulus om halsen och kysste honom ömt”. (Apg 20:17, 37)
Bibeln nämner vid några få tillfällen också kyssar i samband med kärlek mellan könen. (HV 1:2; 8:1) I Ordspråksboken varnas det för den prostituerade kvinnans förföriska kyss. (Ord 7:13)
Kyssar kunde vara hycklande. Absalom, som på ett slugt sätt försökte tillskansa sig makten, kysste de män som gick fram för att böja sig ner för honom. (2Sa 15:5, 6) Den förrädiske Joabs kyss betydde döden för den intet ont anande Amasa. (2Sa 20:9, 10) Det var också med en svekfull kyss som Judas Iskariot förrådde Jesus Kristus. (Mt 26:48, 49; Mk 14:44, 45)
Falsk tillbedjan. Jehova förbjöd seden att kyssa falska gudar som en handling av tillbedjan. Han nämner att det var 7 000 män som inte hade böjt knä för Baal och kysst denna avgud. (1Ku 19:18) Invånarna i Efraim blev tillrättavisade för att de gjorde sig avgudar och sade: ”Låt de offrande, som är människor, kyssa kalvar.” (Hos 13:1–3) Grekerna och romarna hade för vana att kasta en slängkyss åt sina avgudar om de inte kunde nå dem, och de hälsade också den uppgående solen på det sättet. Job 31:27 kan anspela på en liknande avgudisk sed.
En ”helig kyss”. Bland de första kristna hälsade man varandra med en ”helig kyss” (Rom 16:16; 1Kor 16:20; 2Kor 13:12; 1Th 5:26) eller en ”kärlekens kyss” (1Pe 5:14), som möjligen utväxlades mellan personer av samma kön. Denna hälsningsform kan motsvara den gamla hebreiska seden att hälsa varandra med en kyss. Bibeln förklarar inte närmare vad en ”helig kyss” eller en ”kärlekens kyss” var, men de var tydligtvis uttryck för den uppriktiga kärlek och enhet som rådde i den kristna församlingen. (Joh 13:34, 35)
Bildspråk. Att kyssa någon som ett uttryck för hängivenhet och respekt omtalas bildligt i denna inspirerade uppmaning: ”Tjäna Jehova med fruktan. ... Kyss sonen, så att Han inte blir förtörnad och ni förgås på er väg.” (Ps 2:11, 12) De som tar emot den som Gud har förordnat till kung och underordnar sig hans rike skall få del av stora välsignelser när den tid kommer då det kan sägas att ”rättfärdighet och frid kysser varandra”, ett uttryck som syftar på att föreningen mellan rättfärdighet och frid då kommer att vara lika uppenbar för alla som det nära förhållandet mellan förtroliga vänner. (Ps 85:10)