Bibelbok nr 36 — Sefanja

Skribent: Sefanja

Platsen där den skrevs: Juda

Boken fullbordad: Före 648 f.v.t.

1. a) Varför var Sefanjas budskap aktuellt? b) Hur passade innebörden i hans namn in på situationen?

I BÖRJAN av kung Josias regering i Juda (659—629 f.v.t.), under en tid då Baalsdyrkan var vitt utbredd och avgudaprästerna, ”prästerna åt utländska gudar”, tog ledningen i denna orena tillbedjan, måste Jerusalems invånare ha häpnat över det budskap som förkunnades av profeten Sefanja. Fastän Sefanja förmodligen var en avkomling av kung Hiskia av Judas kungahus, var han mycket kritiskt inställd till förhållandena i nationen. (Sef. 1:1, 4) Hans budskap var ett domsbudskap. Guds folk hade blivit olydigt, och endast Jehova kunde återställa det, föra det tillbaka till den rena tillbedjan och välsigna det, så att det kunde bli till ”ett namn och till en lovprisning bland alla jordens folk”. (3:20) Sefanja påpekade att endast genom Guds ingripande kunde  några ”bli dolda på Jehovas vredes dag”. (2:3) Det är därför mycket passande att hans namn (hebreiska: Tsefan·jạh) betyder ”Jehova har dolt (gömt, förvarat som en skatt)”.

2. Hur bar Sefanjas ansträngningar frukt, men varför var detta endast tillfälligt?

² Sefanjas ansträngningar bar frukt. Kung Josia, som hade tillträtt tronen vid åtta års ålder, började i det 12:e året av sin regering att ”rena Juda och Jerusalem”. Han utrotade falsk tillbedjan, reparerade ”Jehovas hus” och återinförde firandet av påsken. (2 Krön., kap. 34, 35) Kung Josias reformer var emellertid endast tillfälliga, för han efterträddes av tre söner och en sonson, som alla gjorde ”vad som var ont i Jehovas ögon”. (2 Krön. 36:1—12) Allt detta skedde i uppfyllelse av Sefanjas ord: ”Jag skall ägna uppmärksamhet åt furstarna och åt kungens söner och åt ... dem som fyller sina herrars hus med våld och bedrägeri.” — Sef. 1:8, 9.

3. När och var profeterade Sefanja, och vilka två sidor har bokens budskap?

³ Av ovanstående verkar det som om ”Jehovas ord ... kom till Sefanja” någon gång före år 648 f.v.t., Josias 12:e regeringsår. Av första versen framgår det att han förkunnade sitt budskap i Juda, men den ingående kännedom han hade om platser och seder och bruk i Jerusalem talar för att han också bodde i Juda. Det budskap boken innehåller har två sidor: det är både hotande och tröstande. Det handlar i huvudsak om Jehovas dag, en dag av förfäran som är nära förestående, men Sefanja förutsäger också att Jehova skall återställa ett ödmjukt folk, som verkligen kommer att ”ta sin tillflykt till Jehovas namn”. — 1:1, 7—18; 3:12.

4. Vad bevisar att Sefanjas bok är äkta och inspirerad av Gud?

⁴ Att denna profetiska bok är äkta kan inte med framgång bestridas. Jerusalem förstördes år 607 f.v.t., drygt 40 år efter det att Sefanja hade förutsagt det. Det är inte bara profanhistorien som bekräftar detta, utan Bibeln själv visar att det skedde exakt så som Sefanja hade profeterat. Kort efter Jerusalems ödeläggelse skrev Jeremia boken Klagovisorna och beskrev de fasansfulla scener han hade varit vittne till, medan han ännu hade dem i färskt minne. En jämförelse mellan olika ställen i Klagovisorna och Sefanjas bok bekräftar att Sefanjas profetia verkligen är ”inspirerad av Gud”. Sefanja talar om att det är nödvändigt att ändra sinne ”innan Jehovas brinnande vrede kommer över er”, men Jeremia hänvisar till något som redan har skett, när han säger: ”Jehova ... har utgjutit sin brinnande vrede.” (Sef. 2:2; Klag. 4:11) Sefanja förutsäger att Jehova ”skall vålla människorna trångmål, och de kommer sannerligen att gå omkring som blinda. ... Och deras blod kommer helt visst att utgjutas som stoft.” (Sef. 1:17) Jeremia talar om det som ett fullbordat faktum: ”De har irrat omkring som blinda på gatorna. De har blivit befläckade med blod.” — Klag. 4:14; jämför också Sefanja 1:13 — Klagovisorna 5:2; Sefanja 2:8, 10 — Klagovisorna 1:9, 16 och Klag. 3:61.

5. Hur visar historien att Sefanjas profetia har blivit exakt uppfylld?

⁵ Historien berättar likaså om förintandet av de hedniska nationerna Moab, Ammon och Assyrien med dess huvudstad, Nineve, alldeles som Sefanja hade förutsagt under Guds ledning. Liksom profeten Nahum förutsade Nineves förstöring (Nah. 1:1; 2:10), förklarade Sefanja att Jehova ”kommer att göra Nineve till en ödslig ödemark, en vattenlös trakt lik vildmarken”. (Sef. 2:13) Denna förstöring var så fullständig att historieskrivaren Herodotos knappt 200 år senare beskrev Tigris som ”den flod, vid vilken staden Nineve fordom låg”. * Omkring år 150 v.t. skrev den grekiske författaren Lukianos: ”Det finns inte mer något spår av det.” * I The New Westminster Dictionary of the Bible (1970) heter det på sidan 669: ”[De invaderande härarna] fick stor hjälp av att vattnet i Tigris plötsligt steg, vilket medförde att en stor del av stadsmuren rycktes bort, så att platsen blev omöjlig att försvara. ... Så fullständig var ödeläggelsen att Nineve i grekisk och romersk tid kom att betraktas nästan som hemmahörande i sagans värld. Likväl låg hela tiden en del av staden begravd under högar av sådant som tycktes vara bara grus.” På sidan 627 i samma verk visas det att också Moab tillintetgjordes som det var förutsagt: ”Nebukadnessar underkuvade moabiterna.” Josephus berättar också om underkuvandet av Ammon. * Både moabiterna och ammoniterna försvann med tiden som folk betraktade.

6. Varför intar Sefanjas bok en rättmätig plats i Bibelns kanon?

⁶ Judarna har alltid låtit Sefanjas bok inta en rättmätig plats i de inspirerade Skrifternas kanon. Det som Sefanja uttalade i Jehovas namn har på ett anmärkningsvärt sätt uppfyllts till Jehovas hävdande och rättfärdigande.

BOKENS INNEHÅLL

7. Vad skall Jehovas stora dag betyda för hans fiender?

⁷ Jehovas dag är nära (1:1—18). Boken börjar med ett domsbudskap. ”’Jag kommer ovillkorligen att göra slut på allt som är på markens yta’, är  Jehovas uttalande.” (1:2) Varken människor eller djur skall komma undan. Baalsdyrkarna, prästerna åt utländska gudar, de som på taken tillber himlarnas här, de som blandar ihop tillbedjan av Jehova med tillbedjan av Malkam, de som drar sig tillbaka från Jehova och de som inte är intresserade av att söka honom — alla skall de förgås. Profeten befaller: ”Var tyst inför den suveräne Herren Jehova; ty Jehovas dag är nära.” (1:7) Jehova har själv tillrett ett slaktoffer. Furstar, våldsverkare, bedragare och likgiltiga — alla skall de spåras upp. Deras förmögenhet och ägodelar skall fullständigt förstöras. Jehovas stora dag är nära! Det är ”en dag av förgrymmelse, en dag av trångmål och av ångest, en dag av oväder och av ödeläggelse, en dag av mörker och av dunkel, en dag av moln och av tjockt dunkel”. Blodet av dem som syndar mot Jehova skall utgjutas som stoft. ”Varken deras silver eller deras guld kommer att kunna befria dem på Jehovas förgrymmelses dag.” Hela jorden skall förtäras av hans nitälskans eld. — 1:15, 18.

8. a) Hur kan man få skydd? b) Vilka ve uttalas mot nationerna?

⁸ Sök Jehova; nationer som skall tillintetgöras (2:1—15). Innan den dagen far förbi som agnar, ”sök Jehova, alla ni saktmodiga [eller: ödmjuka]. ... Sök rättfärdighet, sök saktmodighet [eller: ödmjukhet]. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas vredes dag.” (2:3) Jehovas uttalande fortsätter med verop över filistéernas land, som senare skall bli ”ett område för de kvarvarande av Judas hus”. Det stolta Moab och det stolta Ammon skall ödeläggas liksom Sodom och Gomorra, ”därför att de smädade och fortsatte att uppträda stormodigt mot härars Jehovas folk”. Deras gudar skall förgås tillsammans med dem. (2:7, 10) Jehovas ”svärd” skall också slå etiopierna. Hur skall det gå för Assyrien i norr och dess huvudstad, Nineve? Nineve skall bli en ofruktbar vildmark och en boning för vilda djur, ja, ”ett föremål för häpnad”, så att ”var och en som drar fram” där ”kommer att vissla” i förundran. — 2:12, 15.

9. a) Varför utropas det ve över Jerusalem, och vad är Jehovas rättsliga beslut beträffande nationerna? b) Med vilka glädjerika ord slutar profetian?

⁹ Det upproriska Jerusalem kallas till räkenskap; en ödmjuk kvarleva välsignad (3:1—20). Det utropas ve också över Jerusalem, den upproriska och förtryckande staden! Dess furstar, som är ”rytande lejon”, och dess profeter, som är ”förräderiets män”, har inte förtröstat på Jerusalems Gud, Jehova. Han skall avkräva full räkenskap. Kommer stadens invånare att frukta Jehova och ta emot tuktan? Nej, för de är ”snara till att göra alla sina gärningar fördärvliga”. (3:3, 4, 7) Jehovas rättsliga beslut är att samla nationerna och utgjuta över dem all sin brinnande vrede, och hela jorden skall förtäras av hans nitälskans eld. Men därefter ges det ett underbart löfte. Jehova skall ”ge åt folken förändringen till ett rent språk, för att de alla må anropa Jehovas namn, för att de må tjäna honom skuldra vid skuldra”. (3:9) De högmodigt jublande skall avlägsnas, och en ödmjuk kvarleva som utövar rättfärdighet skall finna tillflykt i Jehovas namn. I Sion hörs jubelrop, man gläder sig och fröjdas, eftersom Jehova, Israels kung, är i dess mitt. Det är ingen tid att vara rädd eller att låta händerna sjunka ner, eftersom Jehova skall rädda Sion och jubla över det i sin kärlek och glädje. ”’Ty jag kommer att göra er till ett namn och till en lovprisning bland alla jordens folk, när jag återförsamlar era fångna inför era ögon’, har Jehova sagt.” — 3:20.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

10. Till vilken nytta var Sefanjas profetia på kung Josias tid?

¹⁰ Kung Josia var en av dem som gav akt på Sefanjas varningsbudskap och fick stor nytta av det. Han satte i gång omfattande religiösa reformer. Därigenom fann man också den lagbok som hade gått förlorad när Jehovas hus förföll. Josia blev djupt bedrövad när man läste för honom ur boken om vilka följder olydnad skulle få. Genom ett annat vittne, Mose, fick han således bekräftat för sig det som Sefanja hela tiden hade profeterat om. Josia ödmjukade sig nu inför Gud, vilket fick till följd att Jehova lovade honom att den förutsagda tillintetgörelsen inte skulle komma i hans tid. (5 Mos., kap. 28—30; 2 Kung. 22:8—20) Landet hade blivit förskonat från olycka! Men det varade inte länge, för Josias söner underlät att följa sin fars goda föredöme. ”Jehovas ord, som kom till Sefanja”, visade sig emellertid vara till mycket stor nytta för Josia och hans folk, eftersom de rättade sig efter det. — Sef. 1:1.

11. a) Hur stämmer Sefanjas bok överens med de förmaningar som ges i bergspredikan och i Paulus’ brev till hebréerna? b) Varför säger Sefanja: ”Sannolikt kan ni bli dolda”?

¹¹ I sin berömda bergspredikan bekräftade Kristus Jesus, Guds störste profet, att Sefanja var en sann Guds profet, för han uttalade ord som har en slående likhet med Sefanjas ord i kapitel 2, vers 3: ”Sök Jehova, alla ni saktmodiga på jorden. ... Sök rättfärdighet, sök saktmodighet.” Jesu förmaning löd: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet.” (Matt. 6:33) De som först söker Guds kungarike måste vara på sin vakt mot den likgiltighet som Sefanja varnade för, när han talade om ”dem som drar sig tillbaka från att följa Jehova och som inte har sökt Jehova och inte har frågat honom” och ”som säger i sitt hjärta: ’Jehova kommer  inte att göra något gott, och han kommer inte att göra något ont.’” (Sef. 1:6, 12) I sitt brev till hebréerna talar Paulus likaså om en kommande domens dag och varnar de kristna för att rygga tillbaka. Han tillfogar: ”Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” (Hebr. 10:30, 37—39) Det är inte till dem som ger upp eller till de otacksamma, utan till dem som ödmjukt och uppriktigt söker Jehova i tro, som profeten säger: ”Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas vredes dag.” Varför ”sannolikt”? Därför att den slutliga räddningen beror på den enskildes handlingssätt. (Matt. 24:13) Dessutom är det en påminnelse om att vi inte kan missbruka Guds barmhärtighet. Sefanjas profetia lämnar oss inte i tvivel om att Jehovas dag plötsligt skall komma över de intet ont anande. — Sef. 2:3; 1:14, 15; 3:8.

12. Hur visar Sefanja att de som söker Jehova har orsak att fatta mod?

¹² Sefanjas bok innehåller alltså ett budskap som förebådar tillintetgörelse för dem som syndar mot Jehova, men som också ger en förhandsglimt av välsignelser för dem som ångerfullt söker Jehova. De sistnämnda kan fatta mod, för Sefanja säger: ”Israels kung, Jehova, är i din mitt.” Det är inte en tid då Sion bör frukta eller låta händerna sjunka ner i overksamhet. Det är en tid då man bör förtrösta på Jehova. ”Som en väldig man kommer han att rädda. Han kommer att jubla över dig med glädje. Han kommer att tiga stilla i sin kärlek. Han kommer att fröjdas över dig med höga glädjerop.” Lyckliga är också de som först söker hans kungarike i förväntan på hans kärleksfulla beskydd och eviga välsignelse! — 3:15—17.

[Fotnoter]

[Frågor]