3 Moseboken 17:1–16
17 Och Jehova talade vidare till Mose och sade:
2 ”Tala till Aron och hans söner och alla Israels söner och säg till dem: ’Detta är vad Jehova har befallt:
3 ”Om en man av Israels hus slaktar en tjur eller en ungbagge eller en get i lägret eller utanför lägret
4 och inte kommer med djuret till mötestältets ingång+ för att frambära det som en offergåva åt Jehova framför Jehovas tältboning, skall det tillräknas den mannen som blodskuld. Han har utgjutit blod, och den mannen skall utrotas ur* sitt folks mitt,+
5 för att Israels söner skall komma med sina slaktoffer, som de offrar på öppna fältet,+ och föra dem till Jehova, till mötestältets ingång, till prästen,+ och offra dem som gemenskapsoffer åt Jehova.+
6 Och prästen skall stänka blodet på Jehovas altare+ vid ingången till mötestältet, och fettet+ skall han bränna till en rogivande lukt för Jehova.+
7 De skall alltså inte längre offra sina slaktoffer åt de bockliknande demoner*+ som de bedriver otukt* med.+ Detta skall tjäna som en stadga till oöverskådlig tid för er, i generation efter generation.”’
8 Och du skall säga till dem: ’Om en man av Israels hus eller en bofast främling, som bor som främling mitt ibland er, offrar ett brännoffer+ eller ett slaktoffer
9 och inte kommer med det till mötestältets ingång för att frambära det åt Jehova,+ skall den mannen utrotas ur sitt folk.+
10 Och om en man av Israels hus eller en bofast främling, som bor som främling mitt ibland er,* äter något som helst blod,+ skall jag rikta mitt ansikte mot+ den själ som äter blodet, och jag skall utrota honom* ur hans* folks mitt.
11 Ty köttets själ är i blodet,+ och jag har själv gett er det på altaret till att bringa försoning+ för era själar, eftersom det är blodet+ som bringar försoning+ genom själen i det.*
12 Därför har jag sagt till Israels söner: ”Ingen själ bland er skall äta blod, och ingen bofast främling som bor som främling mitt ibland er+ skall äta blod.”+
13 Och om en man av Israels söner eller en bofast främling, som bor som främling mitt ibland er, under jakt fångar ett vilt djur eller en fågel som får ätas, skall han låta dess blod rinna ut+ och täcka över det med stoft.+
14 Ty allt kötts själ* är dess blod genom själen i det.* Därför har jag sagt till Israels söner: ”Ni skall inte äta blodet av något som helst kött, ty allt kötts själ* är dess blod.+ Var och en som äter det skall utrotas.”+
15 Och varje själ som äter ett självdött djur eller något som har rivits av ett vilddjur,+ vare sig han är en infödd eller en bofast främling – han skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen;+ sedan är han ren.
16 Men om han inte tvättar sina kläder och inte badar sin kropp, så skall han svara för sin missgärning.’”+
Fotnoter
^ ”utrotas ur”. Ordagr.: ”avskäras från”.
^ El.: ”åt de satyrer”. Ordagr.: ”åt de bockar (de håriga; de raggiga)”, M; Vg: ”åt de demoner”; LXX: ”åt de tomma (oförnuftiga)”.
^ ”bedriver otukt”. El.: ”är otrogna”. Hebr.: zonịm; grek.: ekporneuousin; lat.: fornicạti sunt.
^ El.: ”dess”. Ordagr.: ”hennes”. Se föregående not.
^ El.: ”den”. Ordagr.: ”henne”; syftar på ”själ”, som är fem. i hebr.
^ ”er”, LXXSy; M: ”dem”.
^ ”i det”, tillagt i överensstämmelse med första delen av versen. Den preposition i hebr. som återgetts med ”genom” är en annan än den som använts i uttrycket ”för era själar” tidigare i versen.
^ El.: ”varje slags kötts själ”. El.: ”varje varelses liv”.
^ Ordagr.: ”genom dess själ”, M; saknas i LXXSyVg.
^ El.: ”liv”.
