SPANJORERNA anlände till det här området för mer än 500 år sedan. De gav det namnet Costa Rica, den rika kusten, i tron att de skulle hitta stora guldfyndigheter. De förhoppningarna visade sig vara falska. Däremot är landet ett av de rikaste i världen i fråga om biologisk mångfald.

Costaricaner kallas ofta för ticos. De brukar nämligen lägga till ”-ico” i slutet av ord för att bilda diminutiv. Vi kan ta ett exempel: I stället för ”un momento” (ett ögonblick) kan de säga ”un momentico” (ett litet ögonblick). Till vardags säger man ofta ”pura vida!” (rena livet!) för att uttrycka sin glädje eller visa att man instämmer. Uttrycket kan också användas i stället för ”hej” och ”hej då”.

En favoriträtt i Costa Rica är gallo pinto, som direktöversatt blir ”fläckig tupp”. Ris och bönor tillagas var för sig och blandas sedan ihop med diverse kryddor. Gallo pinto kan ätas både morgon, middag och  kväll. En annan klassiker är café chorreado. Det är kaffe som bryggts genom ett tygfilter fäst vid en träställning.

Jehovas vittnen har omkring 450 församlingar i Costa Rica. De har möten på 10 olika språk, däribland costaricanskt teckenspråk och de två inhemska språken bribri och cabecar.