Sakarja 11:1–17
11 ”Öppna dina dörrar, Libanon,+ så att en eld kan förtära bland dina cedrar.+
2 Tjut, du enträd, ty cedern har fallit; ty till och med de majestätiska har skövlats!+ Tjut, ni Basans kraftiga träd, ty den ogenomträngliga* skogen har störtat omkull!+
3 Hör! Herdarna tjuter,+ ty deras majestätiska prakt har skövlats.+ Hör! De manprydda unga lejonen ryter, ty de stolta snåren* längs Jordan har skövlats.+
4 Detta är vad Jehova, min Gud,* har sagt: ’Bli en herde för fåren som skall slaktas.+
5 De som köper dem slaktar+ dem utan att de hålls skyldiga;+ och de som säljer+ dem säger: ”Må Jehova vara välsignad, medan jag skaffar mig rikedom.”+ Och deras egna herdar visar ingen medömkan med dem.’+
6 ’Ty jag skall inte mer visa medömkan med landets invånare’,+ lyder Jehovas uttalande. ’Se, därför låter jag människorna* falla i varandras hand+ och i sin kungs hand;+ och de skall krossa landet, och jag skall inte befria ur deras hand.’”+
7 Så blev jag en herde för slaktfåren+ för er skull, ni betryckta i hjorden.*+ Och jag tog två stavar.+ Den ena kallade jag Ljuvlighet,+ och den andra kallade jag Förening,*+ och jag vallade hjorden.
8 Och slutligen utplånade jag tre herdar inom en månmånad,+ eftersom min själ blev otålig på dem,+ och även deras själ kände vämjelse över mig.
9 Till sist sade jag: ”Jag vill inte längre vara herde för er.*+ Låt den som är döende dö. Och låt den som håller på att förgås förgås.+ Och låt dem som blir kvar äta varandras kött.”+
10 Så tog jag min stav Ljuvlighet+ och högg den i stycken,+ för att bryta mitt förbund som jag hade slutit med alla folken.+
11 Och det blev brutet på den dagen, och de betryckta i hjorden,*+ vilka gav akt+ på mig, kom på det sättet att inse att det var Jehovas ord.
12 Sedan sade jag till dem:* ”Om det är gott i era ögon,+ så ge mig min lön; men om inte, så låt bli.” Då betalade de ut* min lön: trettio silverstycken.+
13 Och Jehova sade till mig: ”Kasta det in i skattkammaren*+ – det majestätiska värde som jag har blivit värderad till av dem.”+ Så tog jag de trettio silverstyckena och kastade dem in i skattkammaren i Jehovas hus.+
14 Sedan högg jag min andra stav, Förening,+ i stycken, för att bryta broderskapet+ mellan Juda och Israel.+
15 Och Jehova sade vidare till mig: ”Ta dig denna gång en oduglig herdes+ redskap.
16 Ty se, jag låter en herde uppstå i landet;+ han ägnar inte någon uppmärksamhet åt dem som håller på att förgås;*+ han söker inte efter de unga, han ger inte läkedom åt de skadade,+ och han sörjer inte för mat åt dem som håller sig stående,* men han äter de fetas kött+ och sliter av dem klövarna.+
17 Ve min värdelöse herde,+ som överger småboskapshjorden!+ Ett svärd skall vara över hans arm och över hans högra öga. Hans arm skall helt visst förtorka,+ och hans högra öga skall helt visst bli svagt.”
Fotnoter
^ El.: ”befästa”, ”otillgängliga”. Mmarginal: ”förbjudna”.
^ ”de stolta snåren”. El.: ”de höga träden”. Ordagr.: ”stoltheten”.
^ ”Jehova, min Gud”, M(hebr.: Jehwạh ’Elohạj)TSyVg; grek.: kỵrios pantokrạtōr, ”Jehova den Allsmäktige”.
^ El.: ”jordemänniskan”. Hebr.: ha’adhạm.
^ Enl. M; genom ändrad placering och vokalisation: ”för dem som driver handel med (småboskaps)hjorden”.
^ El.: ”Endräkt (Enighet)”. Hebr.: Chovelịm; dvs. det som binder något samman.
^ ”er”, mask. i hebr.
^ ”de betryckta i hjorden”, M. Se not till v. 7, ”för er skull, ni betryckta i hjorden”.
^ ”dem”, mask. i hebr.
^ Ordagr.: ”vägde de upp”.
^ ”in i skattkammaren”, genom en texträttelse; M: ”till gjutaren (metallsmältaren)”; el.: ”till krukmakaren”; LXX: ”in i smältugnen”; Vg: ”till bildgjutaren”.
^ El.: ”åt de bortsprungna”, fem. i hebr.; syftar på ”får” i symbolisk bemärkelse.
^ ”åt de sjuka”, genom en texträttelse; genom en annan texträttelse: ”åt de hungriga”.
